recensioner, postivt och negativt, roligt och mindre roligt

Från och till de senaste åren har jag skrivit litteraturrecensioner för Nerikes Allehanda. Det är roligt, men svårt. Jag har uttryckt mitt tyckande om en salig blandning av böcker, allt ifrån barn- och ungdomslitteratur och svenska debutanter till Theodor Kallifatides: En kvinna att älska och norska Karin Fossum: Brott.

Enligt Wikipedia är definitionen av en recension: En redogörelse för t.ex intrycken från en kulturprodukt, en vara eller en tjänst, och dess kvalitet i jämförelse med andra produkter i samma klass. Man ska heller inte glömma bort att en recension är ett subjektivt tyckande om någonting och att en recensent aldrig egentligen fastslår några definitiva sanningar om den produkt, det verk han eller hon recenserar. Det är något som vissa inte verkar förstå, i alla fall om man tänker på de reaktioner som man som recensent kan få när man tyckt något om något. Detta har inte "drabbat" mig själv så mycket, men andra mig närstående recensenter har vid flertalet tillfällen fått brev och telefonsamtal för att att "rätta till" sitt tyckande om den ena eller andra kulturföreteelsen. En recension är en recension och inte ett referat av något. För mig är det självklart att recensionen jag läser om en bok är presenterad och läst genom recensentens ögon, tycke och smak, som inte nödvändigtvis är samma smak som min egen. Man kan tycka att en författare om någon skulle vara medvetna om vad en recension är för något, men av erfarenhet kan jag säga att så icke är fallet. Nu har detta i och för sig inträffat en endaste gång (hittills) i mitt korta recensentliv, men för ett antal år sedan fick jag ett (i och för sig inte otrevligt) brev från författarparet Roslund & Hellström när jag skrivit en negativ recension av deras första deckare (tyvärr finns den inte kvar i NA-arkivet, så jag kan inte länka den) som jag tyckte var både dåligt skriven rent språkligt, kompositionsmässigt, samt väldigt osmakligt frossande i ett så svårt ämne som pedofiler, medborgarrättsgarden och så vidare. De uttryckte vänligt men bestämt sin åsikt om att jag hade fel i mitt tyckande om boken, eftersom mottagandet från annan press hade varit odelat positiv. Tydligen var det bara jag och en recensent till som inte tyckte deras debutdeckare var så bra. Om majoriteten av svenska recensenter är positiva betyder det alltså per automatik att boken är bra, eller?

Om ovanstående exempel är mindre roligt är det desto roligare när man får postiva reaktioner från författar- och förlagshåll när man tyckt något är bra. Jag skrev en recension av Henrik Kullanders debutroman Elfenbenssvart, som tydligen föll i god jord eftersom det sedan på omslaget på hans nästa bok Någonting odödligt fanns ett citat ur min NA-recension. Det är lite stöddigt skojigt faktiskt...