Jobbig utmaning

Så här mitt i bokreatider när tankarna är minst sagt upptagna med böcker har jag fått en jobbig utmaning från Jonatan:

Lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Man ska alltså lista låtarna samt berätta vad man förknippar dem med.

Puh... Hemma i vår familj är det liksom maken musikrecensenten / hobbybluesbandsgitarristen som står för de musikaliska inslagen och mina försök till att lägga på en bra platta i sociala sammanhang här hemma brukar raskt röstas ner eftersom ingen i bekantskapskretsen har samma smak som jag - förutom ett par få uppskattade undantag! (Ni vet vilka ni är om ni läser det här!)
Det är med viss bävan jag försöker lista lite musik. Jag får nog modifiera utmaningen till att omfatta artister och musikaliska bekännelser istället för specifika låtar. Här kommer en liten lista - utan inbördes ordning:

1. Peter Le Marc - i stort sett ALLT är bra av denna mannen som gjorde en finfin comeback efter 14 år i tystnad. Jag lyckades få biljetter till avslutningskonserten på Circus i Stockholm!!! Började lyssna på honom på gymnasiet och då var det väl mest svårmodet jag föll för... Hade till och med en av hans plattor avspelad till kassett i fel hastighet (släpigt!) som jag lyssnade på trots att det lät seft som sirap.

2. Jag har väl alltid lyssnat på musik, men aldrig varit en speciellt aktiv LP- eller CD-köpare. Den första LP-skivan jag köpte var med Susanne Alfvengren (har glömt bort vad den heter - men omslaget var vitt och så var det ett svartvit fotografi av henne på framsidan). Som tur var spelade jag över den på kassett som man ju gjorde på den tiden - annars hade jag nog spelat sönder plattan. Himla bra, men inte direkt något jag skröt över på min högstadieskola att jag lyssnade på eftersom man helst skulle lyssna på Depeche Mode eller Madonna eller något annat hippt.

3. Ytterligare ett pinsamt erkännade som jag antar att jag är vuxen nog att delge vid det här laget... är att jag slaviskt lyssnade på ett fantastiskt kassettband som jag fått av min farbror när jag var i början av mellanstadieåldern. Det var en man med mycket berättande texter och med mjuk och djup stämma som sjöng bland annat om "Lasse & Marie" och "En liten femöres kola" Nämligen svensk viscountrys superstar: Alf Robertsson. Det kanske inte direkt heller är något jag skröt med i skolan när de flesta lyssnade på Twisted Sisters och den där Jump-låten.

4. Sedan får man ju inte glömma husguden nummer ett: Ulf Lundell. Beskrivning onödig... Är väl inte direkt uppdaterad på hans senare material. Första skivan (LP) jag köpte med honom var Evangeline. Har för mig att det är ett vinrött dubbelalbum. Fantastisk!

5. Visor är nog liksom min grej och en annan artist som verkar ha fallit i glömska men som var en strålande stjärna när jag och maken träffades var Lisa Ekdahl och henner "Vem vet..." som spelades otroligt mycket på radion när vi nyss träffats. Det är nog lite vår sång - i alla fall tycker jag det. Vad maken bluesmannen anser om det är nog något helt annat...

Tjaaa, det var min fantastiska musiksmak. Jag tycker mig kunna skönja en viss röd tråd att det är många unga män med gitarrer och smäktande kärlekslåtar, djupingar med existensiella kärleksproblem, trubadurtexter med mycket känsla. Jag vet inte när det börjar bli patetiskt att svärma för gitarrgossarna, eller ens OM det blir det. Hoppas inte...

Positiv överraskning

Jag har alltid trott att jag inte skulle tycka om någon av Anders Paulruds romaner, men till min förvåning har jag precis upptäckt att jag tyckte Som vi älskade varandra var riktigt bra. Den påminner mig lite grann om den melankoliska tonen i Jens Christan Gröndahls roman Röda Händer som jag skrev så här om i bloggen när jag läst den.

Häromveckan fick jag ett trevligt mejl från bokcirklar.se om att jag vunnit ett bokpaket eftersom jag varit med och röstat på förra årets bästa böcker. Väl hemma med paketet upptäcker jag att en av böckerna i kuvertet är Paulruds sista roman: Fjärilen i min hjärna. Att säga att jag ser fram emot att läsa den känns som en aningen morbid tanke att dela med sig av, men jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det annars.

För övrigt finns en hel del böcker i min att-läsa-hög just nu. Kände att jag var nyfiken på topp nummer ett boken som lånas mest på jobbet nu: Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson så jag släpade hem den i fredags. Intressant, men ingen direkt fängslande läsning (nej, jag menar det inte ironiskt...). Känns lite som att läsa telefonkatalogen och finner inte direkt någon nerv i språket. Det kanske blir bättre, annars lägger jag nog ner snart.

Sedan skickade jag man och barn att hämta danska Helle Helles nya roman: Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man. Titeln känns ganska lovande... Hennes förra roman Rödby Puttgarden fick ju fantastiskt kritik och var riktigt läsvärd. Så här skrev jag om den på bloggen för snart ett år sedan. Mina intryck var väl inte direkt översvallande just då, men när den har fått sjunka in en del gillar jag den mer och mer. Ska bli spännande att se vad jag tycker om den nya.

För att ytterligare späda på intrycken av mina något splittrade läsvanor måste jag erkänna att jag även börjat på en gå-och-lägga-sig-roman som är lite lagom komplicerad för att jag ska fixa ett kapitel eller två när jag egentligenborde släcka lampan. Det är Iselin Hermanns Träd sår sig själva som är lite så där lagom bra. Hennes debutroman Prioritaire var en fantastisk läsupplevelse om en passionerad brevväxling. Det verkar vara svårt att nå upp till den nivån igen...

Bilden hämtad från Adlibris

Jag - en Gästbloggare...

Idag gästbloggar jag i Kumla kommunbiblioteks Läslustblogg!

En trevlig blogg fylld med lästips. Rekommenderas!

Bokrean närmar sig...

Så här i februari är det nog många med mig som ser fram emot årets Bokrea! Än har jag inte fått syn på några reakataloger, men det borde nog börja komma några snart. Jag är dock inte så besatt att jag står och hänger på låset vid midnatt. Visst kan man göra fynd, men inte så pass att jag tycker att det är värt att missa en god natts sömn längre. Ett av mina mysigaste bokreaminnen är dock när maken och jag nykära besökte alla nattöppna bokhandlar bokreanatten 1994.
Genom åren har jag insett att jag aldrig hinner läsa alla bokrearomaner som jag släpar hem (förutom alla andra böcker jag släpar hem från bokhandlar, antikvariat och biblioteksbesök) så jag försöker vara måttlig när jag handlar. I år är jag heller inte ute efter fynd till mig själv i första hand, utan mer böcker till biblioteket som jag håller på att starta upp på jobbet. Det går ju åt en del...

Hemma har jag börjat inse att jag inte kommer att hinna läsa McEwans Försoning på korttidslån, utan jag får nog lämna tillbaka och gå och se filmen istället. Istället fastnade jag i Kerstin Ekmans underbara värld återigen när jag insåg att jag faktiskt inte läst tredje delen i Vargskinnet-trilogin, Skraplotter. Hon kan verkligen konsten att berätta en historia!