Jobbig utmaning

Så här mitt i bokreatider när tankarna är minst sagt upptagna med böcker har jag fått en jobbig utmaning från Jonatan:

Lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Man ska alltså lista låtarna samt berätta vad man förknippar dem med.

Puh... Hemma i vår familj är det liksom maken musikrecensenten / hobbybluesbandsgitarristen som står för de musikaliska inslagen och mina försök till att lägga på en bra platta i sociala sammanhang här hemma brukar raskt röstas ner eftersom ingen i bekantskapskretsen har samma smak som jag - förutom ett par få uppskattade undantag! (Ni vet vilka ni är om ni läser det här!)
Det är med viss bävan jag försöker lista lite musik. Jag får nog modifiera utmaningen till att omfatta artister och musikaliska bekännelser istället för specifika låtar. Här kommer en liten lista - utan inbördes ordning:

1. Peter Le Marc - i stort sett ALLT är bra av denna mannen som gjorde en finfin comeback efter 14 år i tystnad. Jag lyckades få biljetter till avslutningskonserten på Circus i Stockholm!!! Började lyssna på honom på gymnasiet och då var det väl mest svårmodet jag föll för... Hade till och med en av hans plattor avspelad till kassett i fel hastighet (släpigt!) som jag lyssnade på trots att det lät seft som sirap.

2. Jag har väl alltid lyssnat på musik, men aldrig varit en speciellt aktiv LP- eller CD-köpare. Den första LP-skivan jag köpte var med Susanne Alfvengren (har glömt bort vad den heter - men omslaget var vitt och så var det ett svartvit fotografi av henne på framsidan). Som tur var spelade jag över den på kassett som man ju gjorde på den tiden - annars hade jag nog spelat sönder plattan. Himla bra, men inte direkt något jag skröt över på min högstadieskola att jag lyssnade på eftersom man helst skulle lyssna på Depeche Mode eller Madonna eller något annat hippt.

3. Ytterligare ett pinsamt erkännade som jag antar att jag är vuxen nog att delge vid det här laget... är att jag slaviskt lyssnade på ett fantastiskt kassettband som jag fått av min farbror när jag var i början av mellanstadieåldern. Det var en man med mycket berättande texter och med mjuk och djup stämma som sjöng bland annat om "Lasse & Marie" och "En liten femöres kola" Nämligen svensk viscountrys superstar: Alf Robertsson. Det kanske inte direkt heller är något jag skröt med i skolan när de flesta lyssnade på Twisted Sisters och den där Jump-låten.

4. Sedan får man ju inte glömma husguden nummer ett: Ulf Lundell. Beskrivning onödig... Är väl inte direkt uppdaterad på hans senare material. Första skivan (LP) jag köpte med honom var Evangeline. Har för mig att det är ett vinrött dubbelalbum. Fantastisk!

5. Visor är nog liksom min grej och en annan artist som verkar ha fallit i glömska men som var en strålande stjärna när jag och maken träffades var Lisa Ekdahl och henner "Vem vet..." som spelades otroligt mycket på radion när vi nyss träffats. Det är nog lite vår sång - i alla fall tycker jag det. Vad maken bluesmannen anser om det är nog något helt annat...

Tjaaa, det var min fantastiska musiksmak. Jag tycker mig kunna skönja en viss röd tråd att det är många unga män med gitarrer och smäktande kärlekslåtar, djupingar med existensiella kärleksproblem, trubadurtexter med mycket känsla. Jag vet inte när det börjar bli patetiskt att svärma för gitarrgossarna, eller ens OM det blir det. Hoppas inte...