tisdag 19 februari 2008

Positiv överraskning




Jag har alltid trott att jag inte skulle tycka om någon av Anders Paulruds romaner, men till min förvåning har jag precis upptäckt att jag tyckte Som vi älskade varandra var riktigt bra. Den påminner mig lite grann om den melankoliska tonen i Jens Christan Gröndahls roman Röda Händer som jag skrev så här om i bloggen när jag läst den.


Häromveckan fick jag ett trevligt mejl från bokcirklar.se om att jag vunnit ett bokpaket eftersom jag varit med och röstat på förra årets bästa böcker. Väl hemma med paketet upptäcker jag att en av böckerna i kuvertet är Paulruds sista roman: Fjärilen i min hjärna. Att säga att jag ser fram emot att läsa den känns som en aningen morbid tanke att dela med sig av, men jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det annars.


För övrigt finns en hel del böcker i min att-läsa-hög just nu. Kände att jag var nyfiken på topp nummer ett boken som lånas mest på jobbet nu: Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson så jag släpade hem den i fredags. Intressant, men ingen direkt fängslande läsning (nej, jag menar det inte ironiskt...). Känns lite som att läsa telefonkatalogen och finner inte direkt någon nerv i språket. Det kanske blir bättre, annars lägger jag nog ner snart.


Sedan skickade jag man och barn att hämta danska Helle Helles nya roman: Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man. Titeln känns ganska lovande... Hennes förra roman Rödby Puttgarden fick ju fantastiskt kritik och var riktigt läsvärd. Så här skrev jag om den på bloggen för snart ett år sedan. Mina intryck var väl inte direkt översvallande just då, men när den har fått sjunka in en del gillar jag den mer och mer. Ska bli spännande att se vad jag tycker om den nya.


För att ytterligare späda på intrycken av mina något splittrade läsvanor måste jag erkänna att jag även börjat på en gå-och-lägga-sig-roman som är lite lagom komplicerad för att jag ska fixa ett kapitel eller två när jag egentligenborde släcka lampan. Det är Iselin Hermanns Träd sår sig själva som är lite så där lagom bra. Hennes debutroman Prioritaire var en fantastisk läsupplevelse om en passionerad brevväxling. Det verkar vara svårt att nå upp till den nivån igen...
Bilden hämtad från Adlibris

4 kommentarer:

  1. Jag läste nyss ut Paulruds Som vi älskade. Å vad jag blev besviken. Riktigt dålig tyckte jag. Vad var bra? Konstiga karaktärer, orealistisk handling och så en konstig mordhistoria, varför???

    SvaraRadera
  2. Det är nog melankolikern i mig som gillar Paulrud, men visst kan jag hålla med om att mordhistorian var tunn...
    /Syrran

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!