Jag har läst klart Josefin Oleviks Campingland - en berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik. Josefin som är runt 30, frilansjournalist, singel och storstadstjej, hyr en stor husbil och ger sig ut på campingturné för att ta reda på mer om den svenska campingkulturen och livet i husvagn. Hon besöker flera stora campingar som Tylösand och Ullared, åker till Dansbandsveckan i Malung och stannar till ett tag vid Fryken i Värmland. Hon är minst sagt en främmande fågel på campingplatserna där hon dyker upp hos de rutinerade camparna med skinnsoffa i förtälten. Några tittar lite konstigt på henne när hon försöker baxa in sin stora husbil. De allra flesta är gästvänliga (så länge hon inte stör mitt i melodikrysset!) och delar med glädje av sig av sina erfarenheter från sitt längre eller kortare campingliv. Förvånansvärt (tycker jag...) många slår ner bopålarna mer eller mindre permanent på campingen och stannar en längre tid. Jag trodde hela idéen med husvagn var att man skulle vara mobil och åka runt... Annars kan man väl lika gärna skaffa sommarstuga?
Om man kan kalla en bok för en roadmovie, är det just så jag skulle vilja beskriva Oleviks campingbok. Den är bra, intressant och välskriven, kanske att den slutar lite abrupt och med viss eftersaknad av sammanfattning - å andra sidan är den nog mer att betrakta som ett reportage än en sociologisk studie över de svenska campingvanorna.
Bilden från ntf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!