Idag var en recension jag skrivit för ett tag sedan med i pappers-NA. Det dröjer nog ett tag innan den publiceras (om den gör det....?) på webben, så här nedan kommer texten:
Agnes hjärtar Edward av Lina Forss är en kärleksroman med många tydliga samtidsmarkörer. Det är facebook hit och facebook dit, mailkorrespondens och sms-skickande. Karaktären Agnes skickar förresten inte sms, utan Forss använder uttrycket ”textar” när kärleksmeddelanden ska skickas till Edward. En annan av karaktärerna läser bästsäljande Jens Lapidus uppföljare till succén Snabba cash. Det är modernt och tydligt att allt sker i en tid som är nu och inte igår.
Bokens Agnes är gift med den många år äldre Ragnar. Tillsammans har de två tonårsbarn. Agnes syster Lisbet och hennes fru Elina har också tydliga roller i berättelsen. Agnes lär känna konstnären Edward på en vernissage och en intensiv kärlekshistoria inleds, mer eller mindre med maken Ragnars vetskap. Det är tvära kast mellan himlastormande lycka och svartaste mörker. Ena stunden är det små rosa moln och i andra stunden är det bittraste svartsjuka. Det är en dödsdans med kombattanter som inget annat vill än att förgöra varandra. Forss använder sig av en mycket tydlig allvetande berättare och många gånger känns det som om romankaraktärerna är marionetter, visserligen styrda av sina egna känslor, men med någon från ovan som håller i trådarna. Det som sker inuti Forss karaktärer beskrivs med ett utifrånperspektiv som skapar distans till de känslor som stormar i Agnes och människorna omkring henne.
Det här är en välskriven roman, men det är svårt att uppbåda någon sympati för Agnes. Inte för att jag som läsare har några moraliska aspekter på hur hon förhåller sig till sitt liv och sin familj, men genom författarens sätt att skapa distans till karaktärerna med sitt sätt att beskriva skeenden och känslor lyckas berättelsen aldrig riktigt gripa tag. Det blir platt och pladdrigt. En massa ord om känslor, som inte tränger in och griper tag. Den tydliga berättarrösten tar över och refererar händelserna som om vore de en brottningsmatch, och när domaren blåst i pipan för sista gången vet ändå ingen vem som vann.
Bokens Agnes är gift med den många år äldre Ragnar. Tillsammans har de två tonårsbarn. Agnes syster Lisbet och hennes fru Elina har också tydliga roller i berättelsen. Agnes lär känna konstnären Edward på en vernissage och en intensiv kärlekshistoria inleds, mer eller mindre med maken Ragnars vetskap. Det är tvära kast mellan himlastormande lycka och svartaste mörker. Ena stunden är det små rosa moln och i andra stunden är det bittraste svartsjuka. Det är en dödsdans med kombattanter som inget annat vill än att förgöra varandra. Forss använder sig av en mycket tydlig allvetande berättare och många gånger känns det som om romankaraktärerna är marionetter, visserligen styrda av sina egna känslor, men med någon från ovan som håller i trådarna. Det som sker inuti Forss karaktärer beskrivs med ett utifrånperspektiv som skapar distans till de känslor som stormar i Agnes och människorna omkring henne.
Det här är en välskriven roman, men det är svårt att uppbåda någon sympati för Agnes. Inte för att jag som läsare har några moraliska aspekter på hur hon förhåller sig till sitt liv och sin familj, men genom författarens sätt att skapa distans till karaktärerna med sitt sätt att beskriva skeenden och känslor lyckas berättelsen aldrig riktigt gripa tag. Det blir platt och pladdrigt. En massa ord om känslor, som inte tränger in och griper tag. Den tydliga berättarrösten tar över och refererar händelserna som om vore de en brottningsmatch, och när domaren blåst i pipan för sista gången vet ändå ingen vem som vann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!