Jag gjorde en liten snabbutställning på jobbet idag av Marianne Fredrikssons böcker. Tror faktiskt att vi hade alla titlarna inne, utom den sista Ondskans leende. Det var faktiskt en hel del efterfrågan och jag passade på att tipsa om mina favoriter. Om någon får för sig att läsa Fredriksson för första gången skulle jag personligen inte rekommendera att man började med någon av de sista böckerna, utan istället ta Simon och ekarna.
Annars fortsätter jag att ta mig igenom min Lehane-svit. Struntade i Life on Mars på TV igår och ägnade mig åt lite läsning i stället. Jag har läst boken en gång förut och kan inte sluta förundras över hur mycket man kan glömma av en bok på fem år. Det är inte mycket av handlingen som känns bekant överhuvudtaget. Sedan ser jag handlingen i ett annat sammanhang nu, när jag haft möjlighet att läsa de andra böckerna om Kenzie/Gennaro innan - vilket väl också spelar en viss roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!