Massa böcker - både hemma och på jobbet.

Idag har jag skickat iväg beställningar på en himlans massa böcker som ska vara grunden i biblioteket på min nya arbetsplats. Hu, det kan verkligen blir himmel eller pannkaka detta projektet. I vilket fall som helst är det mycket spännande - och jag tycker det är urkul att få vara med och starta upp något från grunden.
Hemma är det med blandade känslor jag läst ut Prinsessan av Burundi. Kul, att äntligen "vara ikapp" i deckarsviten, men trist eftersom jag inte vet när nästa bok kommer ut.
Annars ser lästillvarorn ut som följer: Sträckläste Katerina Janouchs Anhörig igår. Bra, insiktsfull och tankeväckande bok om missbruk och medberoende. Ruskig och förmodligen ganska sann, tyvärr. Lyssnade klart på Liza Marklunds Livstid i bilen - och för en gångs skull måste jag säga att jag faktiskt gillade Katarina Ewerlöfs uppläsning. Nu har jag istället börjat lyssna på Anne Holts Presidentens val och det är lite lagom spännande, men ingen superupplevelse direkt. Mycket beror på en ganska småtrist uppläsning av en skrovlig Torsten Wahllund. Tyvärr. I bokpåsen från bibblan ligger Grå själar av Philippe Claudel, som jag kanske smyger igång med ikväll - om inte teven vinner kampen om uppmärksamheten. Vet att det är lite pensionärsvarning att titta på På spåret, men det ger jag blanka f-n i :-)

Bilden lånad från DN.

Statuscheck läslista

Inser att jag varit grymt dålig på att uppdatera bloggen på senaste tiden, men som ni alla vet är det mycket i december som händer. Förutom förra veckans luciatåg och besök från Tyskland var jag på en fantastisk konsert med Peter Lemarc på Cirkus i Stockholm. Jag har också haft fullt schå med att röja och tömma och städa på kontoret inför min kommande tjänstledighet. Om jag även hunnit läsa något? Jamenvisst! Av min goda vän och föredetta klasskamrat fick jag boken Frikänd - fallet Joy Rahman som jag sträckläste. Intressant och läsvärd inte bara för att det är Gabriel Stenström (klasskompisen alltså!) som skrivit den. Jag har även försökt att komma in i Lehanes senaste, Ingenting är heligt, och har än en gång insett att Bonniers förlag (borde inte det namnet borga för kvalitet - eller är det bara en förutfattad mening?) fortsätter att ge ut serien om Kenzie/Gennaro i fel ordning. Denna boken skall även den klämmas in innan den avslutande Svart nåd. Skumt.

I bilen har jag precis avslutat Harlan Coben som jag skrev om i föregående inlägg och gett mig i kast med Mari Jungstedts I denna ljuva sommartid. Hittills verkar den mer lovande en det förra bottennappet från hennes penna, Den döende dandyn. Jag hoppas det håller hela vägen.

Bilden på Mari Jungstedt är hämtad från Aftonbladet.

Blandad kompott

Det verkar tack och lov som om min lästorka från tidigare i höstas gett med sig. Jag tog mig igenom Lars Danielssons självbiografi, I skuggan av makten, och trots att den var lite smått tung emellanåt var den intressant och gav en spännande inblick i hela det svenska politiska livet, inte bara turerna kring tsunamikatastrofen och hans skuld eller ickeskuld i hur det blev som det blev i efterspelet och utredningarna. Jag kan inte låta bli att fatta en del sympati för Danielsson. Oavsett om han läste eller inte läste det där mejlet på Annandagen och oavsett vad han gjorde eller inte gjorde så kan han faktiskt inte ensam lastas för inkomptens och fördröjningar som gjorde räddningsarbetet drog ut på tiden. Han ger dessutom en intressant bild av arbetet kring Göran Persson - lite som en svensk inblick i "West Wing", men som "Rosenbad" då...

Jag har även hunnit med att läsa den sista (?) delen i John Marsdens serie om Ellie Linton. Serien som inleddes med Imorgon när kriget kom och som skildrar ett Australien invaderat av en främmande krigsmakt där Ellie och hennes kompisar leder en gerillastyrka som kämpar för att bli fria igen. Jag tycker att det är förvånansvärt att ingen regissör snappat upp dessa böcker och gjort film på dem än. Här finns mängder av stoff för ett stort drama! Om jag ska tillåta mig att vara lite, men endast lite, kritisk, kan jag tycka att det kanske skulle räckt med de tre första böckerna. Det blir lite väl mycket på slutet.

Under en ganska lång period har jag mest slölyssnat på radion till och från jobbet och inte riktigt fastnat i någon intressant ljudbok, trots att jag försökt. För någon vecka sedan skulle jag testköra en av våra nya mp3-böcker på bibblan så jag laddade in Harlan Cobens senaste, Den enda lögnen i mp3-spelaren. Efter att ja somnat ifrån den på bussen gav jag den en chans till och letade mig tillbaka från början och sedan var jag fast! Jättebra! Måste nog försöka läsa de tidigare böckerna också.

Hur bryta en lästorka?

Just nu befinner jag mig i en lästorka som känns som om den varat senare hälften av sommaren (eller det som man väl kan kalla sommar - men som inte riktigt ha levt upp till det...)
Vad jag än tar tag i kommer jag aldrig riktigt in i. Jobbigt. Har massa bra böcker hemma på sängbordet som bara väntar på att bli läsat, men det bara går inte. Det enda som går just nu är ljudboken fram och tillbaka till jobbet. Jag lyssnar på Snabba cash av Jens Lapidus. Uppläsare är Morgan Alling och han gör ett suveränt bra jobb. Får väl nöja mig med det tills läslusten faller på igen. Någon som har några bra tips på hur jag hittar tillbaka till läsandet? Råd mottages tacksamt!

(På bilden: Jens Lapidus, hämtad från en DN-artikel)

Back in business...

Då var vi tillbaka från Tysklandssemestern och som jag trodde blev det ju inga mängder av böcker lästa - inte ens ljudböcker - förutom att vi lyssnade på Björnes rymdsagor, Barbapapa (nostalgi!), Drutten och Krokodilen (ännu mera nostalgi!), småsagor om Ture och så vidare och så vidare. När vi inte lyssnade på Björne, eller Alfons eller Nalle Puh lyssnade vi på Electric Banana Band, vilka var helt klart hörvärda även för oss vuxna i bilen. Tja, det finns sämre sätt att fördriva drygt 180 mil i bil med två kids.

Jag lyckades dock läsa klart min Liza Marklund (Nobels testamente) som jag spontanshoppade på ICA i Kumla. Den var väl ok, men inte direkt någon litterär sensation. Trots allt fyllde den mitt behov av avkopplande läsning vid tillfällen man inte behövde vara allt för koncentrad på uppgiften.

Efter att ha blandat och mixat mellan tre språk i en vecka: tyska, engelska och svenska är det ganska skönt att kunna få koncentra sig på ett i taget. Dock ska jag göra en allvarlig satsning på att läsa mer på tyska. Det är så roligt att kunna föra en vardaglig konversation med mina tyska vänner, utan att behöva tänka allt för mycket på prepostioner och formuleringar. Det är skönt när det flyter på - och för att det ska göra det måste man ju hålla ångan uppe och öva, öva, öva, üben, üben, üben. Sätter igång direkt och slänger mig över "Die Vermessung der Welt". Än så länge har jag bara läst första kapitlet, vilket bådar gott so far.

Mycket att göra...

Det har inte blivit så mycket läst den senaste veckan. Jag har varit på Biblioteksdagarna i Stockholm och lyssnat på massa spännande föreläsningar och träffat massa trevliga människor. Här kan man titta på en del av föredragen på webben.

Mitt tåg till Stockholm var inställt och jag fick snällt vänta på nästa, så jag hann läsa klart Anna Janssons senaste: Pojke försvunnen. Det var en mycket bra spänningsroman - om än bland de mest tragiska hon skrivit. Kommer inte ihåg var någonstans jag läste en recensent/kritiker som tyckte det skulle vara spännande om hon gjorde en Kerstin Ekman och gick från deckarförfatteriet till en romanproduktion. Jag är benägen att hålla med. Anna Janssons språk har verkligen utvecklats från de första Maria Wern-deckarna.

Jag påbörjade Patricia Cornwells Trace, och måste nog göra ett litet mer koncentrerat försök att komma in i den. Tror att jag läst första kapitlet typ tre gånger...

I bilen är det fortfarande Stieg Larssons Män som hatar kvinnor som snurrar. Det enda ord jag kan hitta som uttrycker vad jag anser om den är: superb! Känns skönt att veta att jag har Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes framför mig, även om det helt slutgiltigt är finito efter det - om nu inte striden om det fjärde oavslutade manuskriptet kan lösas... Läs DN:s artikel om striden om den fjärde manuset här.

deckare deckare deckare

Läste precis ut en ny norsk deckare som faktiskt var riktigt bra - men skrämmande nog kommer jag inte ihåg namnet på vare sig författaren eller titeln på boken... Ranelid skulle förfasa sig över min konsumtion om han visste. Nåväl, känner själv att det blivit lite väl många kriminalberättelser den senaste tiden, så under dagen har jag påbörjat både Hustvedts Vad jag älskade och Larkins Finding George Orwell in Burma. Får se vilken av dem jag fastnar mest för. Har i och för sig inga problem med att läsa flera böcker parallellt.

Efter att planlöst mest zappat runt på radiokanaler till och från jobbet har jag äntligen fastnat för en riktigt bra ljudbok: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Känns som jag är den sista att läsa denna välskrivna bok. ALLA pratar redan om del tre.

Bilden är lånad från Dagensbok.com, som jag antar i sin tur lånat den från Expo...

Edit + Brunner + Ekblad = inget för mig

Nu ger jag upp. Det är inte alltid det blir en lyckad mix bara för att man plussar ihop massa bra ingredienser. Edit Södergran var en mycket intressant lyriker som skrivit massor av oförglömliga dikter. Hon har ett intressant levnadsöde. Ernst Brunner är en karismatisk författare som skriver intressanta böcker, på senare år ofta med historisk vinkling (Bellman, Karl XII t ex). Stina Ekblad är en av Sveriges mest begåvade skådespelare med massa fantastiska rolltolkningar på sitt CV.
Det kan tyckas vara ett brilliant drag att låta Stina Ekblad på sin sjungande finlandssvenska läsa in ljudboken av Ernst Brunners fiktionaliserade biografi om likaså finlandssvenska Edit Södergran, men jag klarar inte av det. Det är så poetiskt, så målande, så vackert och samtidigt sååååå fruktansvärt lååååååångsamt. Det kryper i kroppen, så tyvärr firma Brunner, Ekblad och Södergran. Var och en för sig = utmärkt, men tillsammans, nej tack!

Bråk

Tydligen är det redan bråk om Marianne Fredrikssons böcker. Trist.
I vilket fall som helst går hennes böcker riktigt bra på bibblan. Det har varit många inne och frågat efter hennes böcker.

Jag börjar närma mig slutet på min ljudbok Smuts. Det känns som om den håller på att ta en oväntad vändning. Jag hoppas att jag inte kommer att bli besviken, men det känns som om det finns risk för det. Spännande fortsättning följer i bilen imorgon. Hoppas jag hinner lyssna klart innan jag är framme på jobbet - har lite tajt om tid imorgon och kommer inte att hinna sitta kvar på parkeringen och lyssna.

Ella på dagensbok.com har frågat efter en gästrecension av Anna Janssons Främmande fågel. Har en påbörjad ligger - måste bara försöka slutföra den... Får försöka klämma in den mellan födelsedagsuppvaktningar och barnkalas bara. Hipp hipp hurra för VIGGO som fyller 4 år imorgon!

Ljudböcker är också böcker...

Glömde igår att jag faktiskt har en till bok på lut just nu. Jag lyssnar alltid på CD-böcker i bilen på väg till jobbet. För tillfället är det Katarina Wennstams debutroman Smuts som ligger i spelaren. Hon jobbar som kriminalreporter och har tidigare skrivit mer samhällsdiskuterande böcker om t ex våldtäkt. Man får hoppas att Smuts till större delen är rent fabulerande (vilket man väl får anta eftersom den trots allt är romanklassad och inte ges ut som faktabok...) med tanke på vilken rättsröta den beskriver. Jag ska för övrigt recensera ljudboken i NA - och än så länge lutar det åt mycket positivt betyg - trots att en del av karakärerna känns ganska typiserade.