SATC - Sex and the City

Jag har lyckats fastna i en dvd-box med alla SATC-avsnitten. Ja, inte bokstavligen såklart, men dvd-spelaren i datorn går varm med avsnitt på avsnitt av Carrie, Miranda, Charlottes och Samanthas öden och äventyr på Manhattan. Jag har aldrig varit något superfan, men lite lagom light-fan och tror mig ha sett de flesta avsnitten när de gått på diverse olika tv-kanaler. Nu när jag tittar på de första säsongerna slår det mig hur tidens tand verkligen har satt spår (och nu menar jag inte bara modet och kläderna). Detta utspelar sig alltså FÖRE mobiltelefonernas tid! Carrie måste till exempel ringa hem från en telefonautomat för att att lyssna av sin svarare om mr Big hört av sig. Telefonautomat! Var och när såg du en sådan senast? Finns de överhuvudtaget kvar? Och jag kan inte låta bli att undra om en Carrie av idag verkligen haft en spalt/kolumn i en dagstidning när hon kunnat ha en blogg?

Mare Kandre

Jag ligger hemma med snorig näsa, kliande öron och hals, lite lätt feber och tycker allmänt synd om mig själv. Trots allt är jag inte tillräckligt sjuk för att slippa rastlösheten som kommer som ett brev på posten (i dagens värld - som ett brev att hämta ut på Ica-posten...) så fort jag egentligen bara borde ligga ner och vila. Lyckades i alla fall lägga mig ner en stund och surfade in på SVT-play, hittade avsnittet av K-special som jag missade i fredags: Dokumentären om Mare Kandre. Missa inte den för allt i världen! Man blir minst sagt sugen på att läsa Kandre igen. Jag minns att jag någon gång i slutet av tonåren försökte läsa Bübins unge, men jag tror inte jag hade så värst stor behållning av den. Då. K-special visade i alla fall en ytterst välgjord dokumentär (tack Sveriges Television!) om en mycket speciell författarröst som tystnade alldeles för tidigt.

pretentiösa pretentioner och prettoskräck

Jag brukar inte kolla på Beckman, Ohlson & Can . Den största anledningen är väl att jag sällan orkar något mer avancerat, och enligt mina egna fördomar, något mer pretentiöst än Bollibompa och möjligtvis ett avsnitt av CSI innan Sportnytt och sängen, typ. Igår hann jag inte stänga av innan jag upptäckte att Eva Beckman skulle prata med Björn Ranelid, Henrik Schyffert, Kay Pollak och Björn Wiman om "Hur pretentiös får man bli?" Vilket gäng! Vilket samtal! Om man missade det går det att se på webben igen. Jag tror kanske att jag kollar en gång till...

Nesser avlöjar sig

I dagens pappersupplaga av Nerikes Allehanda finns en kort intervju med Håkan Nesser. Han berättar att han när Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö visas på SVT den 19/12 ska avslöja vem mördaren i boken är! Tydligen är det även en bok på gång som berättar allt om mordet: Sanningen i fallet Bertil Albertsson. Spännande!

Bilden härifrån

kvällens mest intressanta tv-upplevelse

Babel är ett lysande litteraturprogram och kvällens direktsändning var minsann inget undantag. Redaktionen måste ha jobbat häcken av sig under eftermiddagen för att hinna få ihop en sån bra sändning till 21.30 där nobelpristagaren presenterades och diskuterades. Fy tusan vad intressant/upplyftande/humoristiskt/spännande det var att se herrarna Guillou och Engdahl duellera och försöka briljera i repliker om den franska litteraturen. Horace såg måttligt road ut, och Guillou som emellanåt kan verka snobbig var i sammanhanget rent av folklig och nästan lite flamsig om man jämförde med Horace stiffa uppsyn. Tjo! Varför inte låta herrarna tuppfäktas lite mer i ett eget kulturprogram?

Massa böcker - både hemma och på jobbet.

Idag har jag skickat iväg beställningar på en himlans massa böcker som ska vara grunden i biblioteket på min nya arbetsplats. Hu, det kan verkligen blir himmel eller pannkaka detta projektet. I vilket fall som helst är det mycket spännande - och jag tycker det är urkul att få vara med och starta upp något från grunden.
Hemma är det med blandade känslor jag läst ut Prinsessan av Burundi. Kul, att äntligen "vara ikapp" i deckarsviten, men trist eftersom jag inte vet när nästa bok kommer ut.
Annars ser lästillvarorn ut som följer: Sträckläste Katerina Janouchs Anhörig igår. Bra, insiktsfull och tankeväckande bok om missbruk och medberoende. Ruskig och förmodligen ganska sann, tyvärr. Lyssnade klart på Liza Marklunds Livstid i bilen - och för en gångs skull måste jag säga att jag faktiskt gillade Katarina Ewerlöfs uppläsning. Nu har jag istället börjat lyssna på Anne Holts Presidentens val och det är lite lagom spännande, men ingen superupplevelse direkt. Mycket beror på en ganska småtrist uppläsning av en skrovlig Torsten Wahllund. Tyvärr. I bokpåsen från bibblan ligger Grå själar av Philippe Claudel, som jag kanske smyger igång med ikväll - om inte teven vinner kampen om uppmärksamheten. Vet att det är lite pensionärsvarning att titta på På spåret, men det ger jag blanka f-n i :-)

Bilden lånad från DN.

Fredriksson och Lehane

Jag gjorde en liten snabbutställning på jobbet idag av Marianne Fredrikssons böcker. Tror faktiskt att vi hade alla titlarna inne, utom den sista Ondskans leende. Det var faktiskt en hel del efterfrågan och jag passade på att tipsa om mina favoriter. Om någon får för sig att läsa Fredriksson för första gången skulle jag personligen inte rekommendera att man började med någon av de sista böckerna, utan istället ta Simon och ekarna.

Annars fortsätter jag att ta mig igenom min Lehane-svit. Struntade i Life on Mars på TV igår och ägnade mig åt lite läsning i stället. Jag har läst boken en gång förut och kan inte sluta förundras över hur mycket man kan glömma av en bok på fem år. Det är inte mycket av handlingen som känns bekant överhuvudtaget. Sedan ser jag handlingen i ett annat sammanhang nu, när jag haft möjlighet att läsa de andra böckerna om Kenzie/Gennaro innan - vilket väl också spelar en viss roll.