Jag ligger hemma med snorig näsa, kliande öron och hals, lite lätt feber och tycker allmänt synd om mig själv. Trots allt är jag inte tillräckligt sjuk för att slippa rastlösheten som kommer som ett brev på posten (i dagens värld - som ett brev att hämta ut på Ica-posten...) så fort jag egentligen bara borde ligga ner och vila. Lyckades i alla fall lägga mig ner en stund och surfade in på SVT-play, hittade avsnittet av K-special som jag missade i fredags: Dokumentären om Mare Kandre. Missa inte den för allt i världen! Man blir minst sagt sugen på att läsa Kandre igen. Jag minns att jag någon gång i slutet av tonåren försökte läsa Bübins unge, men jag tror inte jag hade så värst stor behållning av den. Då. K-special visade i alla fall en ytterst välgjord dokumentär (tack Sveriges Television!) om en mycket speciell författarröst som tystnade alldeles för tidigt.
