statusrapport

Mitt e-boksprojekt går riktigt bra. Laddade hem Roslund och Hellströms nya Tre sekunder (trots att jag egentligen lovat mig själv att inte läsa något mer av dem efter att ha fått ett mycket ifrågasättande brev från författarduon när jag gav deras första bok en negativ recension). Boken i sig är väl lite sisådär. Med tanke på att den handlar om den kriminella världen och en hel del om livet på anstalt så är det så att säga ett område man är lite insatt i, och jag kan ju lugnt säga att det finns en hel del överdrifter, men, men, det är ju fiktion... I alla fall, att läsa på skärm är helt ok. Det går till och med över förväntan bra. Problemet är dock att jag laddade hem den på en sån där minilaptop, så att läsa boken i formatet som ett vanligt bokuppslag är lönlöst. Stilen blir alldeles för liten. Istället får man förstora upp en sida, vilket innebär att jag inte kan läsa hela sidan åt gången, utan måste scrolla mig fram över sidan. Efter drygt hundra sidor insåg jag att en halvkrampande arm berodde på mitt ihärdiga tryckande på pagedown-tangenten. Här hade det varit kanon att kunna ställa in en läshastighet som automatscrollade ner sidan i ett för mig lagom tempo. Kanske något som man kan utveckla i läsprogrammen, eller också är det en funktion som finns som jag ännu inte lyckats hitta. Who knows? Nu är bara mitt stora dilemma att Tre sekunder befinner sig i en dator som jag för tillfället inte har tillgång till. Istället får jag ägna mig åt att försöka läsa klart Kjell Erikssons Svarta lögner, rött blod. Eriksson är ett säkert kort. Spännande, bra, intressant, lagom otäckt.

Min snodda fredagsfråga om vilken oläst bok man har liggande väckte en hel del kommentarer om min surdeg, Gitta Serenys bok om Albert Speer. Trots sitt omfång verkar det helt klart vara värt att ta sig igenom tegelstenen. Jag ska bara försöka avsluta Eriksson och Roslund/Hellström först...

Bilden på Roslund och Hellström är lånad från Piratförlagets hemsida.

Knäpp

För det första vill jag bara föra till protokollet att jag nu är uppkopplad, online och med i internetmatchen igen. Det var ju busenkelt att stoppa i mobila bredbandet och bara köra på - även om jag känner mig som ett tekniskt geni som fixade det själv (var snäll och ta inte det ifrån mig... :) Det är inte det som är knäppt. Det som är knäppt är att jag trots att jag precis packat upp tre sektioner billyhyllor fulla med böcker (plus två pappåsar som inte fick plats som ska till jobbet, två pappåsar som ska upp på vinden och en pappåse som ska ges bort till någon), alltså trots detta boköverflöd har jag varit på stadsbiblioteket och lånat två nya böcker, plus att jag av någon outgrundlig anledning släpade hem en intressant bok från jobb-bibblan idag. Att man aldrig lär sig. Även om det känns som att jag kommit lite i läsform igen så lär jag ju aldrig fixa alla dessa böcker. Det blir väl till att betala böter (igen) till bibblan - ja, inte min egen bibbla då - men stadsbiblioteket. Som vanligt. Typ.

Boken jag ni na ni na ni na na-tipsade om nedan, Fruset ögonblick av Camilla Ceder var verkligen jättebra. Välskriven och välformulerad, men samtidigt lättläst. Den var spännande och vacker rent språkligt, utan att för den delen vara överbelastad och övertydlig. En riktigt bra svensk deckare alltså. Rekommenderas!

De andra böckerna i högen jag släpat hem är: I väntan på Mona Sahlin av Christer Isaksson, Svarta lögner, rött blod av Kjell Eriksson och Väninnan av Eva Franchell. Lite politik och lite deckare alltså. Bra blandning.

En ny Kjell Eriksson!

Läste precis i Bokhorabloggen att Kjell Eriksson kommit med en ny Ann Lindell-deckare: Svarta lögner, rött blod. Yes! Noterar den genast på att-läsa-listan.

Massa böcker - både hemma och på jobbet.

Idag har jag skickat iväg beställningar på en himlans massa böcker som ska vara grunden i biblioteket på min nya arbetsplats. Hu, det kan verkligen blir himmel eller pannkaka detta projektet. I vilket fall som helst är det mycket spännande - och jag tycker det är urkul att få vara med och starta upp något från grunden.
Hemma är det med blandade känslor jag läst ut Prinsessan av Burundi. Kul, att äntligen "vara ikapp" i deckarsviten, men trist eftersom jag inte vet när nästa bok kommer ut.
Annars ser lästillvarorn ut som följer: Sträckläste Katerina Janouchs Anhörig igår. Bra, insiktsfull och tankeväckande bok om missbruk och medberoende. Ruskig och förmodligen ganska sann, tyvärr. Lyssnade klart på Liza Marklunds Livstid i bilen - och för en gångs skull måste jag säga att jag faktiskt gillade Katarina Ewerlöfs uppläsning. Nu har jag istället börjat lyssna på Anne Holts Presidentens val och det är lite lagom spännande, men ingen superupplevelse direkt. Mycket beror på en ganska småtrist uppläsning av en skrovlig Torsten Wahllund. Tyvärr. I bokpåsen från bibblan ligger Grå själar av Philippe Claudel, som jag kanske smyger igång med ikväll - om inte teven vinner kampen om uppmärksamheten. Vet att det är lite pensionärsvarning att titta på På spåret, men det ger jag blanka f-n i :-)

Bilden lånad från DN.

fast!

Nu har jag verkligen fastnat i Kjell Erikssons underbara värld - eller nja, underbar kanske är fel uttryck med tanke att det är deckare och att det begås massa brutala mord hela tiden... Jag har i rask takt avverkat Den upplysta stigen, Jorden må rämna, Stenkistan och har precis börjat med Prinessan från Burundi. Jag tror det är de jag missat, resten har jag läst hyfsat i ordning, men missade alltså starten. De är verkligen läsvärda och jag rekommenderar dem verkligen!
Annars har det mest blivit barnböcker och igår läste jag för första gången en längre saga utan så många bilder för barnen - och de satt kvar hela tiden! Det är en milstolpe som passeras. Tidigare har sagoböckerna varit väldigt beroende av att det inte varit FÖR mycket text. Kul, men det dröjer nog ett tag innan vi kan börja med regelrätta kapitelböcker.

Gott Nytt Bokår 2008!

Vill passa på att önska alla läsvänner ett Gott Nytt Bokår 2008! Kanske är de eventuella julklappsböckerna redan slut eller kanske återstår det många i högen, vem vet? Vore intressant att veta vad just Du läser just nu. Lämna gärna en bloggkommentar!

Själv läste jag snabbt ut McDermids Bounty och slängde mig raskt över Kjell Erikssons Den upplysta stigen. Jag har läst några Ann Lindell-deckare, men inte från första början utan hoppade på sviten en bit efter mitten. Ska bli spännande att rekapitulera uppsalapolisens liv och leverne från första början. Har kommit knappt halvvägs och tycker det är riktigt bra. Det är bra personporträtt, bra miljöer, bra story (so far!) och spännande upplägg. Det märks att Eriksson har sina rötter i de fackliga leden och att det inte är för intet som han kallas en modern svensk arbetarförfattare. Rekommenderad läsning!

Bilden lånad här.

Mosspiraten!

Häromdagen när vi besökte stadsbiblioteket tyckte jag det var bäst att förutom att låna barnböcker, även förse mig med lite litteratur för egen del. Tog en Kjell Eriksson som inte visade sig vara den första i serien, som jag trodde... samt en Val McDermid som jag sneglat på ett tag, men inte kommit mig för att låna tidigare: Bounty - myteristens återkomst. Jag hade fått för mig att det var en historisk deckare, och jag är inte så värst förtjust i den genren, men jag beslöt mig för att göra ett försök. Vilken lycka! Själva upplägget är lite likt Da Vinci-koden, men med mycket mer känsla och driv och med lysande karatärer som faktiskt känns som riktiga personer och inte som de typer Dan Brown producerade. (Här måste jag faktiskt göra en utvikning och säga att Tom Hanks och gänget gjorde underverk med filmatiseringen med tanke på vad de hade att jobba med - och då tycker jag ändå inte att Tom Hanks var den som var bäst lämpad för rollen. Gary Sinise hade däremot varit kul att se som Langdon.)

I Bounty låter McDermid litteraturvetaren och William Wordsworth-experten Jane Gresham jaga efter hittills okända dokument som sägs lägga fram bevis på att myteristen Fletcher Christian inte dog på Pitcairn utan lyckades ta sig hem till England där han sökte upp sin gamla skolkamrat William Wordsworth och fick honom att nedteckan hans livs historia. Jakten på dessa dokument är inte helt enkel och det är fler som vill ha del i kakan... Intresset för att hitta dokumenten tar än större fart när man i Lake District hittar ett gammalt mosslik med typiska söderhavstatueringar. Spännande så det förslår och perfekt mellandagsläsning. Jag har suttit försjunken i soffan med klättrande barn på mig som jag emellanåt försökt distrahera med modellera i köket, för att få läsa i fred.

Bilden är hämtad från Adlibris.

Tomhet

Jahapp, så var de då färdiglästa, Stieg Larsson-deckarna. Att börja läsa något efter detta är svårt... Kjell Erikssons senaste Den hand som skälver har legat till sig länge nog på sängbordet så uppfylld av läslust tog jag mig an den. Jag tycker mycket om Erikssons böcker - och så också denna, men att läsa den här efter Stieg Larssons Milleniumtrilogi känns som att dricka alkoholfria paraplydrinkar i badkaret istället för att riktigt drinkar vid poolkanten i ett varmt land borta i solen någonstans. Helt okej, men ingen större upplevelse. Jag har nog drabbats av någon posttraumatisk läsupplevelse som det kommer ta ett tag att återhämta sig ifrån.

Kjell Eriksson på Lekebergs bibliotek

Under Lekebergs kulturvecka kom på torsdagskvällen turen till en författarafton på biblioteket med Kjell Eriksson som stort dragplåster. Ett femtiotal tappra läsare och andra intresserade bänkade sig i bibblan. Erikssons åttonde deckare om polisen Ann Lindell kom ut i augusti och heter Den hand som skälver. Insåg att jag läst tre av hans böcker, men missat de fyra första i serien. Skärpning! Vilken tur att de är så bra att det känns som ett rent nöje att läsa ikapp. Kvällens föreläsning handlade inte så mycket om hans deckarförfattande utan mer om hans bakgrund som "stass-grabb" i Uppsala på 1950- och 60-talen och hans första författarförsök som novellförfattare i anrika fackföreningstidningen Lantarbetaren. I samband med dessa noveller uppmärksammades hans skrivförsök av den store Ivar Lo och Kjell Eriksson berättade om deras första möte och deras relation. Intressant!

Det var också intressant att höra om Kjell Erikssons skrivteknik och hur han bygger upp sina deckare. Enligt honom själv vet han oftast inte hur boken ska sluta när han börjar, och historien växer fram efter hand. Jag tycker det låter befriande på något sätt och annorlunda, eftersom de flesta författare verkar ha en väldigt målinriktad skrivprocess med hela storyn och alla karaktärerna klara för sig när de sätter sig ner och "gör jobbet". Spännande att man med sådan improvisationsförmåga som Eriksson kan bygga så intressanta och välskrivna böcker.

Bilden lånad här

Läslista

Jag har fått i uppdrag av en god vän att skriva en läslista på boktips till honom. Både sånt som jag läst och gillat och sånt som jag tror att han skulle kunna tycka är bra. Spännande uppdrag tycker jag. Som ett första steg har jag kollat i årets Bokreakatalog från Akademibokhandeln och valt ut följande skönlitterära tips:

• Östergren, Klas, Gentlemen
  
• Östergren, Klas, Gangsters
  
• Can, Mustafa, Tätt intill dagarna
  
• Eriksson, Kjell, Nattens grymma stjärnor
  
• Auster, Paul, Orakelnatten
• Greene, Graham, Vår man i Havanna + Tredje mannen
  
• Jacobsen, Roy, Frost
  
• Ohlsson, Bengt, Gregorius
  
• Oz, Amos, En berättelse om kärlek och mörker
  
• Ruiz Zafón, Carlos, Vindens skugga

Jag har ingen större aning om vad han har läst av ovanstående böcker, så jag får tipsa honom om bloggen så han kan surfa in och läsa mina tips. Mer tips kommer inom kort...