deckare, feelgood och politik

Av bara farten klämde jag i mig den senaste Anna Jansson-deckaren också: Först när givaren är död. Den var riktigt riktigt bra och välskriven och jag håller fast vid vad jag sagt tidigare att hennes böcker bara blir bättre och bättre. De första var helt ok, men litterärt sett inte mycket att hänga i julgranen om jag ska vara krass, men de senaste är riktigt bra. Det finns ett annat djup och en klarare skärpa i berättandet. Handlingarna är genomtänkta och karaktärerna inga lustiga figurer utan liv och blod - om man nu kan tala om "levande karaktärer" - det är ju romaner det handlar om slutänden... Nåväl. Pga en ofrivillig sjukdag mitt i värsta avslutningsstressen inför semestern läste jag klart både Jansson-deckaren och Väninnan av Eva Franchell som jag påbörjade för någon månad sedan men aldrig hade tid att läsa klart eftersom det blev kö på den. Väninnan i detta fallet är Anna Lindh, och Franchell skriver om världspolitik, UD, statsministern och livet i maktens korridorer, både i det stora och det lilla. Att Franchell i grund och botten är journalist är det ingen större tvekan om. Det är intressant och aldrig snaskigt.

Eftersom jag varit så duktig och läst ut två böcker och dessutom lämnat tillbaka dem tillät jag mig själv att ta hem två nya kandidater för sommarens läsning: Nessers Berättelse om herr Roos som jag liksom sparat lite på eftersom det är den sista i Barbarotti-serien. Dels eftersom jag blev inspirerad av Väninnan och dels för att jag väl måste erkänna att jag är en liten sucker för politikerbiografier så lånade jag även Pär Nuders biografi Stolt men inte nöjd. Knastertorrt? Tja, kanske, men man kan ju bli överraskad... Lars Danielssons I skuggan av makten var ju bra, intressant så varför skulle inte Nuder kunna göra om bedriften?

Innan jag ger mig på någon av ovanstående fynd måste jag dock läsa klart Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten, som visst är lite för romantisk, lite för genomskinlig i handlingen kanske, lite för förutsägbar och lite för pladdrig ibland, men helt underbar läsning på en soldyna på bryggan när vattnet kluckar och solen gör sköna små nya fräknar på huden.

Knäpp

För det första vill jag bara föra till protokollet att jag nu är uppkopplad, online och med i internetmatchen igen. Det var ju busenkelt att stoppa i mobila bredbandet och bara köra på - även om jag känner mig som ett tekniskt geni som fixade det själv (var snäll och ta inte det ifrån mig... :) Det är inte det som är knäppt. Det som är knäppt är att jag trots att jag precis packat upp tre sektioner billyhyllor fulla med böcker (plus två pappåsar som inte fick plats som ska till jobbet, två pappåsar som ska upp på vinden och en pappåse som ska ges bort till någon), alltså trots detta boköverflöd har jag varit på stadsbiblioteket och lånat två nya böcker, plus att jag av någon outgrundlig anledning släpade hem en intressant bok från jobb-bibblan idag. Att man aldrig lär sig. Även om det känns som att jag kommit lite i läsform igen så lär jag ju aldrig fixa alla dessa böcker. Det blir väl till att betala böter (igen) till bibblan - ja, inte min egen bibbla då - men stadsbiblioteket. Som vanligt. Typ.

Boken jag ni na ni na ni na na-tipsade om nedan, Fruset ögonblick av Camilla Ceder var verkligen jättebra. Välskriven och välformulerad, men samtidigt lättläst. Den var spännande och vacker rent språkligt, utan att för den delen vara överbelastad och övertydlig. En riktigt bra svensk deckare alltså. Rekommenderas!

De andra böckerna i högen jag släpat hem är: I väntan på Mona Sahlin av Christer Isaksson, Svarta lögner, rött blod av Kjell Eriksson och Väninnan av Eva Franchell. Lite politik och lite deckare alltså. Bra blandning.