spännande

Anna Jansson gästförfattar i Fantomen, skriver DN. Kul!

Läs mer på Fantomens hemsida... (där bilden kommer ifrån)

deckare, feelgood och politik

Av bara farten klämde jag i mig den senaste Anna Jansson-deckaren också: Först när givaren är död. Den var riktigt riktigt bra och välskriven och jag håller fast vid vad jag sagt tidigare att hennes böcker bara blir bättre och bättre. De första var helt ok, men litterärt sett inte mycket att hänga i julgranen om jag ska vara krass, men de senaste är riktigt bra. Det finns ett annat djup och en klarare skärpa i berättandet. Handlingarna är genomtänkta och karaktärerna inga lustiga figurer utan liv och blod - om man nu kan tala om "levande karaktärer" - det är ju romaner det handlar om slutänden... Nåväl. Pga en ofrivillig sjukdag mitt i värsta avslutningsstressen inför semestern läste jag klart både Jansson-deckaren och Väninnan av Eva Franchell som jag påbörjade för någon månad sedan men aldrig hade tid att läsa klart eftersom det blev kö på den. Väninnan i detta fallet är Anna Lindh, och Franchell skriver om världspolitik, UD, statsministern och livet i maktens korridorer, både i det stora och det lilla. Att Franchell i grund och botten är journalist är det ingen större tvekan om. Det är intressant och aldrig snaskigt.

Eftersom jag varit så duktig och läst ut två böcker och dessutom lämnat tillbaka dem tillät jag mig själv att ta hem två nya kandidater för sommarens läsning: Nessers Berättelse om herr Roos som jag liksom sparat lite på eftersom det är den sista i Barbarotti-serien. Dels eftersom jag blev inspirerad av Väninnan och dels för att jag väl måste erkänna att jag är en liten sucker för politikerbiografier så lånade jag även Pär Nuders biografi Stolt men inte nöjd. Knastertorrt? Tja, kanske, men man kan ju bli överraskad... Lars Danielssons I skuggan av makten var ju bra, intressant så varför skulle inte Nuder kunna göra om bedriften?

Innan jag ger mig på någon av ovanstående fynd måste jag dock läsa klart Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten, som visst är lite för romantisk, lite för genomskinlig i handlingen kanske, lite för förutsägbar och lite för pladdrig ibland, men helt underbar läsning på en soldyna på bryggan när vattnet kluckar och solen gör sköna små nya fräknar på huden.

Midsommarläshelgen

Sitter uppkrupen i soffan, hemkommen från skönt midsommarfirande och summerar midsommarhelgens läsning. Jag tror det är första gången på länge som jag verkligen sträckläst och slängt mig från en bra bok till en annan, slukat böcker så som man gjorde i värsta slukaråldern där någonstans i 10-årsåldern. I och för sig var väl slukarkapaciteten aningens högre på den den tiden, då man kunde sträckläsa tre-fyra böcker på en eftermiddag, men att som i helgen slutföra en bok, påbörja en annan och hinna läsa klart den är ett slags rekord för var jag hunnit med de senaste typ sex åren...

Jag läste klart Konsten att gråta i kör, en bok jag inte visste speciellt mycket om när jag började. Författaren Erling Jepsen har skrivit en roman med en elvaårig pojke som huvudperson och berättare. Han lever i en ytterst dysfunktionell familj med en storasyster som sover på soffan med pappan för att han ska hållas på bra humör och inte vara så ledsen. Fadern är handelsman med egen affär vars speciella talang är att hålla tårdrypande begravningstal och få alla begravningsgästerna att komma i rätt stämning. För att ytterligare förstärka effekten brukar sonen, tillika romanens berättarröst, följa med och klämma fram några tårar och suckar för att så att säga förhöja stämningen. Det är en tragisk handling med inslag av övergrepp, misshandel och annan tragik, och att det hela berättas ur den elvaårige pojkens naiva perspektiv förstärker det absurda i handlingen, men gör samtidigt det hela i många fall till en berättelse med glimten i ögat. Konsten att gråta i kör är en klart läsvärd historia, som enligt omslagstexten tydligen filmatiserats. Jag tror säkert att danskarna lyckats göra en bra filmatisering, men rekommenderar ändå att läsa boken först.

Efter denna tragiska roman slängde jag mig över Anna Janssons förförra Maria Wern-deckare. Jag insåg ju nu när hennes nyaste nyss kommit ut att jag ännu inte läst den förra: Inte ens det förflutna. Anna Jansson blir bara bättre och bättre för varje bok som kommer. Den här gången blir det lite av en Agatha-Christie-Tio-små-negerpojkar-historia när Maria Wern och ett antal kvinnor befinner sig på Gotska Sandön på en slags överlevnadskurs när en efter en försvinner eller dödas. Spännande, läsvärt med trovärdiga personteckningar, inte alls som hennes första romaner/deckare där karaktärerna mer var typer utan större trovärdighet. Dessutom försvinner Maria Werns outhärdlige exman Krister mer och mer ur handlingen. Bra!

En liten bokhög....

Jag har börjat bunkra upp inför sommarläsningen. Förra året botaniserade jag i min egen bokhylla hemmavid, men i år har jag hittat lite blandad sommarläsning i jobbhyllorna. Det har blivit en ganska bra blandning av fack- och skönlitteratur, mestadels nya böcker:

Lapidus, Gängkrig 145 - som jag för övrig snart läst klart. Lapidus senaste är en serieroman i behändigt format.
Shreve, Efterdyningar - jag tror aldrig jag läst något av Anita Shreve som inte varit bra, och jag räknar med att inte bli besviken den här gången heller.
Napoleoni, Skurkkapitalismen: hur bedragare, hallickar och maffiakungar påverkar världsekonomin - beskrivs på omslaget som en unik undersökning av skurkkapitalismens rötter och hur den kan bekämpas. Låter intressant och som en lagom lättläst fackbok att slänga in bland romanerna.
Nin, Venusdeltat - en intressant "klassiker" :)
Olevik, Campingland: En berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik - låter som en spännande skildring av husvagnslivet.
Ingemarsson, Bara vanligt vatten - Små citroner gula-Kajsas senaste roman. Jag läste inte den förra (eller den förrförra heller tror jag...), men jag tror att det här kan vara en lite lagom lättsmält bladvändare.
Jansson, Inte ens det förflutna - jag insåg när den sprillans nya Anna Jansson-deckaren kom här i veckan att jag inte läst den föregående än, och dessa ska man nog läsa i rätt ordning för att få störst behållning av dem.
Heberlein, Det var inte mitt fel: om konsten att ta ansvar - ser fram emot att läsa denna bok! Från baksidestexten: "... men att vara människa innebär inte bara rättigheter, utan också skyldigheter. Den främsta av dessa skyldigheter är att ta ansvar för sitt liv, sina val och sina handlingar, i relation till sina medmänniskor och för vår gemensamma framtid" Låter det inte som en intressant bok!?
Jepsen, Konsten att gråta i kör - Det här är en bok som jag verkligen inte vet ett skvatt om, men ibland måste man ju chansa på de lite mer osäkra korten också, och låta sig överaskas en smula.

Ja, det var ju en hel bunt böcker... Jag är glad om jag fixar hälften av dem, men jag skulle heller inte bli speciellt förvånad om högen blir liggande hela sommaren och jag istället hugger böcker ur den egna hyllan, eller spontanshoppar pocket på Prix. Jag känner mig själv allt för väl för att LOVA att ovanstående lista kommer att vara läst i slutet av augusti... ha ha.

författarbesök

I eftermiddag ska jag träffa författaren Anna Jansson som kommer på besök på jobbet. Hmmm, funderar på några intelligenta / intressanta frågor att ställa? Förslag?

Bilden från Annas egen hemsida www.thriller.nu som är väl värd ett besök!

Janssons fåglar

Jag spelade in det första avsnittet av Anna Jansson-deckaren Främmande fågel som sänds just nu på Tv4. Tyvärr missade jag det andra och känner inte direkt för att hoppa på det tredje, trots att de snuttar jag sett av filmatiseringen tycks välfilmade och väl verkar leva upp till Janssons spännande thriller. Eva Röse i rollen som Maria Wern känns som ett lyckat val, även om Maria Wern i mitt huvud när jag läst böckerna varit liten, mörk och knubbig. Min gästrecension av Främmande fågel på dagensbok.com kan man läsa här.

Bilden lånad från Tv4

Dagens skörd

Jahapp, så var man igång igen på jobbet - och som vanligt kunde jag inte motstå frestelsen att låna med mig en bunt böcker hem. I en nyanländ kartong från leverantören låg ett antal intressanta böcker, men jag nöjde mig med att släpa hem tre av dem: Anna Janssons senaste, Inte ens det förflutna och sedan två titlar av Paul Coelho, Elva minuter och Zahiren. Jag tror att jag har lite fördomar om Coelho att det ska vara lite kvasipsykologiskt trams, men eftersom jag aldrig riktigt tagit reda på om det är så, så ska jag väl egentligen inte uttala mig. Coelhoböckerna är ett läsexperiment med andra ord...

Mycket att göra...

Det har inte blivit så mycket läst den senaste veckan. Jag har varit på Biblioteksdagarna i Stockholm och lyssnat på massa spännande föreläsningar och träffat massa trevliga människor. Här kan man titta på en del av föredragen på webben.

Mitt tåg till Stockholm var inställt och jag fick snällt vänta på nästa, så jag hann läsa klart Anna Janssons senaste: Pojke försvunnen. Det var en mycket bra spänningsroman - om än bland de mest tragiska hon skrivit. Kommer inte ihåg var någonstans jag läste en recensent/kritiker som tyckte det skulle vara spännande om hon gjorde en Kerstin Ekman och gick från deckarförfatteriet till en romanproduktion. Jag är benägen att hålla med. Anna Janssons språk har verkligen utvecklats från de första Maria Wern-deckarna.

Jag påbörjade Patricia Cornwells Trace, och måste nog göra ett litet mer koncentrerat försök att komma in i den. Tror att jag läst första kapitlet typ tre gånger...

I bilen är det fortfarande Stieg Larssons Män som hatar kvinnor som snurrar. Det enda ord jag kan hitta som uttrycker vad jag anser om den är: superb! Känns skönt att veta att jag har Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes framför mig, även om det helt slutgiltigt är finito efter det - om nu inte striden om det fjärde oavslutade manuskriptet kan lösas... Läs DN:s artikel om striden om den fjärde manuset här.

Har precis läst Orakelnatten av Paul Auster och tycker att det är det bästa jag läst på länge. Kan man bli helt kär eller? Pinsamt att erkänna, men jag drömde till och med om boken och Auster himself häromnatten... Det är så underfundigt, så mångbottnat, så häftigt. Det är skruvat men ändå realistiskt. Skumt men bra helt enkelt. Tog barnen med mig till Örebro stadsbibliotek för att låna lite nya bilderböcker, men kunde inte hålla mig ifrån vuxenavdelningen med Austerböckerna. Fick med mig Illusionernas bok hem som jag raskt slängde mig över, fast jag egentligen hade tänkt mig Anna Janssons nya deckare. Det får bli en annan gång.