Loe och gänget

Jag har verkligen börjat fundera över varför mina favoritförfattare är män. Om jag snabbt ska radda upp ett gäng författare som jag uppskattar att läsa blir det tveklöst dessa namn först: Paul Auster, Erlend Loe, Jens Christian Gröndahl och Graham Greene. Om jag snabbt ska klämma ur mig några kvinnliga författare blir det svårare, men jag skulle nog kunna pressa fram Barbara Voors och Patricia Cornwell. Sedan måste jag tänka lite... Marie Hermanson kan nog också få kvala in på listan. Ber att få återkomma med fler namn.

För övrigt hamnar Loe bara högre och högre upp på min topplista över bästa författarna. Läste hans Volvo Lastvagnar (som är en fristående fortsättning på Doppler som kom för några år sedan.) på tåget hem från Borås i veckan - och det var svårt att låta bli att fnissa emellanåt. Ingen kan som Erlend Loe skriva vettigt (nåja... ) om en utvandrande norrman som i sällskap av en tam älg vid namn Bongo och sin femårige son fotvandrar till Värmland och hamnar hemma hos en haschrökande 92-åring vid namn Maj-Britt som ligger i en djupgående grannfejd med sin likaledes 92-årige granne och tillika scouten von Borring - som dessutom fågelskådar, äter nötter till frukost och sover utomhus. Alltid. Tja, vad ska man säga annat än smått genialiskt.

Står förresten i SvD:s recension som jag länkar till ovan: "Jag tänker inte rekommendera boken till min mor, men tonåringarna kan säkerligen ha roligt så det räcker, från första sidan till den sista." (Fredrik Sjöberg, SvD). Jag tänker bara tolka det som att jag fortfarande inte bara är ung till utseendet (i alla fall om man ska tolka busschauffören som frågade mig härom veckan om jag skulle åka på vuxenbiljett!) utan även till sinnet :-)

lågsäsong...

Inser att det är lite lågsäsong på bloggandet just nu eftersom jag har semester. Visserligen läser jag lika mycket som förut och borde väl rimligtvis även ha mer tid för bloggande, men av flera olika anledningar blir lilla bloggen försummad...

Jag har i alla fall läst klart Trace -Åh vilken fantastisk deckarförfattare Patricia Cornwell är. Jag blir hänförd varje gång jag läser något av henne och jag har länge länge haft som plan att läsa alla hennes Scarpetta-deckare i rätt ordning, men det börjar bli så många nu - och så lite tid... Får se det som ett långsiktigt projekt helt enkelt.

Spontanhandlade Nobels testamente av Liza Marklund på ICA i Kumla när jag och barnen evakuerade oss dit pga makens tillfälliga sjuka. Den ligger oläst (så klart!) eftersom jag faktiskt har en hel påse med annan läsning med hem från bibblan. Vet inte hur jag tänker ibland när jag köper på mig böcker fast jag redan har fullt tillräckligt. Man är väl lite bokskadad helt enkelt. Kan redovisa min bokpåse med sommarläsning i ett nytt inlägg ikväll. Nu ska jag sätta mig bredvid sonen i tv-soffan och kolla på Pluto innan vi väcker lillasyster som sussar sött i sin säng.

På andra språk än svenska

Nu har jag helt kommit av mig med bloggandet på sistone... Trots allt så läser jag på som vanligt, dock har tempot mattats lite de senaste veckorna. Antar att semesterstressen gjort sitt på bekostnad av läsandet.

Nu har jag äntligen kommit in ordentligt i Cornwells Trace. Det tar några kapitel innan språket känns okej att läsa. Förstår givetvis inte allt, men i alla fall så pass mycket att jag har vett att inse att det är spännande.

Precis innan jag gick på semester så dök ytterligare en engelsk bok upp som jag bara var tvungen att få med mig hem innan jag lämnade kontoret: Douglas Kennedys nya: The Woman in the Fifth. En Douglas Kennedy är alltid ett säkert kort och det är väl bäst att klämma den med när jag är färdig med Trace och ändå lite inne i engelskan.

Om en dryg vecka åker vi på semester till bekanta i Westerhorn i Tyskland, så jag antar att jag borde träna tyskan istället. Hämtade ut Die Vermessung der Welt av Daniel Kehlmann från Örebro stadsbibliotek. De pratade om den på Babel i vintras, så jag skickade in ett inköpsförslag och nu hade den äntligen kommit.

(På bilden: Daniel Kehlmann)

Män som hatar kvinnor

Nu är jag äntligen klar med Män som hatar kvinnor och den var precis så bra som alla sa att den var. Nu ser jag fram emot att läsa tvåan: Flickan som lekte med elden. Jag har den som vanlig bok och kommer nog inte kunna hålla mig tills ljudboken kommer in på bibblan, så jag kommer förmodligen att läsa den med ögonen och inte med öronen, som jag gjorde med Män som hatar kvinnor.

Annars har jag inte hunnit med så mycket annat än att försöka ta mig igenom manuset till syrrans avhandling i historia som hon disputerar på (heter det väl...?) i höst. Intressant, men mastigt. Inget man bara slöläser framför teven en kväll.

Mina försök att påbörja Patricia Cornwells Trace börjar ta sig. Har klämt ett kapitel per kväll de senaste dagarna och kommer nog inte att ge upp den här gången. Såg i någon av Bibliotekstjänst senaste recensionslistor att hon kommer med en ny bok i höst som inte handlar om Scarpetta. Som tur är verkar den inte handla om den där andra kvinnliga polisen (som i t ex Getingboet) som jag glömt namnet på. Fastnade aldrig riktigt för dem.

Mycket att göra...

Det har inte blivit så mycket läst den senaste veckan. Jag har varit på Biblioteksdagarna i Stockholm och lyssnat på massa spännande föreläsningar och träffat massa trevliga människor. Här kan man titta på en del av föredragen på webben.

Mitt tåg till Stockholm var inställt och jag fick snällt vänta på nästa, så jag hann läsa klart Anna Janssons senaste: Pojke försvunnen. Det var en mycket bra spänningsroman - om än bland de mest tragiska hon skrivit. Kommer inte ihåg var någonstans jag läste en recensent/kritiker som tyckte det skulle vara spännande om hon gjorde en Kerstin Ekman och gick från deckarförfatteriet till en romanproduktion. Jag är benägen att hålla med. Anna Janssons språk har verkligen utvecklats från de första Maria Wern-deckarna.

Jag påbörjade Patricia Cornwells Trace, och måste nog göra ett litet mer koncentrerat försök att komma in i den. Tror att jag läst första kapitlet typ tre gånger...

I bilen är det fortfarande Stieg Larssons Män som hatar kvinnor som snurrar. Det enda ord jag kan hitta som uttrycker vad jag anser om den är: superb! Känns skönt att veta att jag har Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes framför mig, även om det helt slutgiltigt är finito efter det - om nu inte striden om det fjärde oavslutade manuskriptet kan lösas... Läs DN:s artikel om striden om den fjärde manuset här.