Bokrean närmar sig...

Så här i februari är det nog många med mig som ser fram emot årets Bokrea! Än har jag inte fått syn på några reakataloger, men det borde nog börja komma några snart. Jag är dock inte så besatt att jag står och hänger på låset vid midnatt. Visst kan man göra fynd, men inte så pass att jag tycker att det är värt att missa en god natts sömn längre. Ett av mina mysigaste bokreaminnen är dock när maken och jag nykära besökte alla nattöppna bokhandlar bokreanatten 1994.
Genom åren har jag insett att jag aldrig hinner läsa alla bokrearomaner som jag släpar hem (förutom alla andra böcker jag släpar hem från bokhandlar, antikvariat och biblioteksbesök) så jag försöker vara måttlig när jag handlar. I år är jag heller inte ute efter fynd till mig själv i första hand, utan mer böcker till biblioteket som jag håller på att starta upp på jobbet. Det går ju åt en del...

Hemma har jag börjat inse att jag inte kommer att hinna läsa McEwans Försoning på korttidslån, utan jag får nog lämna tillbaka och gå och se filmen istället. Istället fastnade jag i Kerstin Ekmans underbara värld återigen när jag insåg att jag faktiskt inte läst tredje delen i Vargskinnet-trilogin, Skraplotter. Hon kan verkligen konsten att berätta en historia!

Mycket att göra...

Det har inte blivit så mycket läst den senaste veckan. Jag har varit på Biblioteksdagarna i Stockholm och lyssnat på massa spännande föreläsningar och träffat massa trevliga människor. Här kan man titta på en del av föredragen på webben.

Mitt tåg till Stockholm var inställt och jag fick snällt vänta på nästa, så jag hann läsa klart Anna Janssons senaste: Pojke försvunnen. Det var en mycket bra spänningsroman - om än bland de mest tragiska hon skrivit. Kommer inte ihåg var någonstans jag läste en recensent/kritiker som tyckte det skulle vara spännande om hon gjorde en Kerstin Ekman och gick från deckarförfatteriet till en romanproduktion. Jag är benägen att hålla med. Anna Janssons språk har verkligen utvecklats från de första Maria Wern-deckarna.

Jag påbörjade Patricia Cornwells Trace, och måste nog göra ett litet mer koncentrerat försök att komma in i den. Tror att jag läst första kapitlet typ tre gånger...

I bilen är det fortfarande Stieg Larssons Män som hatar kvinnor som snurrar. Det enda ord jag kan hitta som uttrycker vad jag anser om den är: superb! Känns skönt att veta att jag har Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes framför mig, även om det helt slutgiltigt är finito efter det - om nu inte striden om det fjärde oavslutade manuskriptet kan lösas... Läs DN:s artikel om striden om den fjärde manuset här.