Komma ut, Robertsson, Bok- och Biblioteksmässa och spöklika dubbelgångare

Jag är nyss hemkommen från årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Samma kommers och cirkus som vanligt, men trevligt, trångt, mycket folk, mycket böcker. Kollegan L på gamla jobbet fick span på Thomas Bodström, själv lyckades jag bara springa på herrar som Carl-Jan Granqvist, Siewert Öholm och Jan Guillou - inte så värst att sätta upp på spanlistan kanske. Det kusligaste spanet var dock när jag fick syn på Anders Paulrud, och en tiondels sekund senare insåg jag det omöjliga i det eftersom han är ganska så död, tyvärr...

Hade inte tänkt att handla så mycket, men med lönen färsk på kontot är det svårt att låta bli. Förutom en bunt barnböcker från EBFA och en presentbok om Jimi Hendrix såg årets skörd för egen del ut som följer:

*Erlend Loes nya (måste erkänna att jag hade noll koll på att han kommit ut med en ny, men är innerligt glad att jag upptäckte den) Gör vad du vill.

*En lyrikklassiker på pocket: Pär Lagerkvists Aftonland - En favorit!

*En något mer modern lyriksnubbe: Bob Hansson Halleluja liksom

*... och hoppsan, en lyriksamling till. Verkar som om jag haft någon omedveten radar på lyrik i år: Ann Jäderlund, Dikter 1984-2000

På tåget på väg ner till Göteborg läste jag senaste numret av Aftonbladets Sportmagasinet där kolumnisten Stefan Axell kommer ut med att gilla Alf Robertsson. Han skriver: "Det är kanske inte helt rumsrent att vara 34 och gilla Alf Robertsson. Men jag gör det. Det är något med det där att kunna fånga svenskarnas folksjäl" Skönt, då är det nog okej att vara 36 och gilla Alf Robertsson också. Tack Stefan! Det är nästan så att jag snart tror jag kan komma ut med att jag gillar Brolle...

snabbläst Loe

Borde väl smälta fantastiska Loe ett tag, men funderar på att ta mig an lite danskt vemod istället... Tror att det är dags för Jens Christian Gröndahls Tystnad i oktober. Smyger med mig boken i kaffekorgen på väg till lekparken - så får jag hoppas att jag kan stjäla mig några kapitels läsning mellan gungningar och piratlekar.

I´m in love...

...with Loe!

Naiv Super är den enda bok en människa kan behöva. På riktigt.

Lutar åt Loe...

Hittills har åtta personer röstat på vilken bok jag ska läsa efter Kocksgatan. Sex av dem tycker att jag ska ta Naiv Super av Erlend Loe - och jag måste erkänna att jag är lite sugen på den igen. Det var några år sedan sist, så det kanske är dags... Håller fortfarande på med Brunner, och gissar att det tar några dagar till, så är det någon mer som vill tycka till så varsågod!

Hjälp! Help! Hilfe!

Jag ska tydligen vara med i Radio Örebro och prata om och inför Världsbokdagen som infallet den 23 april. Efter ett snabbt telefonsamtal idag med programledaren (?) Mathias Holm gick jag med på att delta, men jag har ett stort problem! En av frågorna han vill att jag och de andra i programmet ska besvara är: "Vilken är världens bästa bok?" Jo, tjena... Jag försökte lite snitsigt med att fråga om jag fick svara med en favoritförfattare, men det skulle inte duga. Sitter just nu och vänder ut och in på mig själv om vilken bok jag egentligen tycker är bäst. Svårt till tusen! Vilken bok tycker DU är världens bästa bok?
Mina kandidater just nu utan inbördes ordning är:

Erlend Loes Naiv Super
Vilhelm Mobergs Utvandrarna
Astrid Lindgrens Mio min mio

Hu så svårt det är!

Loe och gänget

Jag har verkligen börjat fundera över varför mina favoritförfattare är män. Om jag snabbt ska radda upp ett gäng författare som jag uppskattar att läsa blir det tveklöst dessa namn först: Paul Auster, Erlend Loe, Jens Christian Gröndahl och Graham Greene. Om jag snabbt ska klämma ur mig några kvinnliga författare blir det svårare, men jag skulle nog kunna pressa fram Barbara Voors och Patricia Cornwell. Sedan måste jag tänka lite... Marie Hermanson kan nog också få kvala in på listan. Ber att få återkomma med fler namn.

För övrigt hamnar Loe bara högre och högre upp på min topplista över bästa författarna. Läste hans Volvo Lastvagnar (som är en fristående fortsättning på Doppler som kom för några år sedan.) på tåget hem från Borås i veckan - och det var svårt att låta bli att fnissa emellanåt. Ingen kan som Erlend Loe skriva vettigt (nåja... ) om en utvandrande norrman som i sällskap av en tam älg vid namn Bongo och sin femårige son fotvandrar till Värmland och hamnar hemma hos en haschrökande 92-åring vid namn Maj-Britt som ligger i en djupgående grannfejd med sin likaledes 92-årige granne och tillika scouten von Borring - som dessutom fågelskådar, äter nötter till frukost och sover utomhus. Alltid. Tja, vad ska man säga annat än smått genialiskt.

Står förresten i SvD:s recension som jag länkar till ovan: "Jag tänker inte rekommendera boken till min mor, men tonåringarna kan säkerligen ha roligt så det räcker, från första sidan till den sista." (Fredrik Sjöberg, SvD). Jag tänker bara tolka det som att jag fortfarande inte bara är ung till utseendet (i alla fall om man ska tolka busschauffören som frågade mig härom veckan om jag skulle åka på vuxenbiljett!) utan även till sinnet :-)