ingen munter kille...

Pär Lagerkvist har varit en av mina favoritlyriker ända sedan gymnasietiden. Hans lyrik är ju knappast något man skuttar och hoppar av glädje och upprymdhet när man läser, och nu när jag läser om hans Aftonland som jag köpte på mässan så slås jag av att de flesta dikterna passar utmärkt i dödsannonser (Inte så konstigt eftersom det var hans sista diktsamling, som kom ut 1953) Kanske makabert att tycka att det är vackra dikter, men det är de! Lagerkvist är väldigt existensialistisk och det är väl därför man faller för det som tonåring. Hans Det är vackrast när det skymmer är den enda dikt som jag någonsin lärt mig utantill, inte av någon speciell anledning vad jag minns, utan mest bara för att den är så fin:

Den låter kanske otroligt dyster, men det tycker jag inte den är, snarare hoppfull.

Det är vackrast när det skymmer

all den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus

över jorden

över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer

Herren själv utplånar fjärran stränder

Allt är nära, allt är långtifrån

Allt är givet

människan som lån

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig.

Inom kort skall allting tagas från mig.

Träden, molnen, marken där jag går.

Jag skall vandra - ensam utan spår.

Komma ut, Robertsson, Bok- och Biblioteksmässa och spöklika dubbelgångare

Jag är nyss hemkommen från årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Samma kommers och cirkus som vanligt, men trevligt, trångt, mycket folk, mycket böcker. Kollegan L på gamla jobbet fick span på Thomas Bodström, själv lyckades jag bara springa på herrar som Carl-Jan Granqvist, Siewert Öholm och Jan Guillou - inte så värst att sätta upp på spanlistan kanske. Det kusligaste spanet var dock när jag fick syn på Anders Paulrud, och en tiondels sekund senare insåg jag det omöjliga i det eftersom han är ganska så död, tyvärr...

Hade inte tänkt att handla så mycket, men med lönen färsk på kontot är det svårt att låta bli. Förutom en bunt barnböcker från EBFA och en presentbok om Jimi Hendrix såg årets skörd för egen del ut som följer:

*Erlend Loes nya (måste erkänna att jag hade noll koll på att han kommit ut med en ny, men är innerligt glad att jag upptäckte den) Gör vad du vill.

*En lyrikklassiker på pocket: Pär Lagerkvists Aftonland - En favorit!

*En något mer modern lyriksnubbe: Bob Hansson Halleluja liksom

*... och hoppsan, en lyriksamling till. Verkar som om jag haft någon omedveten radar på lyrik i år: Ann Jäderlund, Dikter 1984-2000

På tåget på väg ner till Göteborg läste jag senaste numret av Aftonbladets Sportmagasinet där kolumnisten Stefan Axell kommer ut med att gilla Alf Robertsson. Han skriver: "Det är kanske inte helt rumsrent att vara 34 och gilla Alf Robertsson. Men jag gör det. Det är något med det där att kunna fånga svenskarnas folksjäl" Skönt, då är det nog okej att vara 36 och gilla Alf Robertsson också. Tack Stefan! Det är nästan så att jag snart tror jag kan komma ut med att jag gillar Brolle...