Har precis läst Orakelnatten av Paul Auster och tycker att det är det bästa jag läst på länge. Kan man bli helt kär eller? Pinsamt att erkänna, men jag drömde till och med om boken och Auster himself häromnatten... Det är så underfundigt, så mångbottnat, så häftigt. Det är skruvat men ändå realistiskt. Skumt men bra helt enkelt. Tog barnen med mig till Örebro stadsbibliotek för att låna lite nya bilderböcker, men kunde inte hålla mig ifrån vuxenavdelningen med Austerböckerna. Fick med mig Illusionernas bok hem som jag raskt slängde mig över, fast jag egentligen hade tänkt mig Anna Janssons nya deckare. Det får bli en annan gång.