lördagsmusik

Lite småstiltje med läsandet. Håller så smått på att avsluta Nessers Berättelse om herr Roos som är riktigt bra. Delar med mig av en gammal goding så här på lördagskvällen.

reselektyr och konsten att organisera en bokhylla...

När jag packade inför en korthelg i huvudstaden kunde jag inte riktigt bestämma vad jag skulle ta med för läsning. Nessers Berättelse om Herr Roos kändes lite för tung (alltså rent bokstavligen) att packa med, men frågan är om det var så mycket bättre att släpa med två pocketböcker? Valde till slut en klassiker som börjar bli redo för omläsning: Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad (passar ju bra när man ska till Stockholm...) och en tysk kärleksroman som jag tyvärr glömt namnet på (och jag orkar inte gå och packa upp väskan och kolla). Två pocket väger ungefär lika mycket som en inbunden, så dumt dumt dumt tänkt. Väl i flyttartagen, släpandes kartonger, påsar och lådor (Tack T för att du inte hade stora saker som säng och soffa!!!) vilket resulterade i aningens träningsvärk idag. (Aj aj, armar...), så blev det inte mycket läst trots allt. Igår kväll fick jag Mina drömmars stad i pannan ett par gånger innan jag gav upp och somnade som en klubbad säl på en madrass på golvet bland flyttkartongerna.

Att vara bibliotekarie och ställa upp som flytthjälp till en annan bibliotekarie kan lätt resultera i lite knasiga diskussioner som om man ska organisera de ouppackade böckerna enligt SAB-systemet eller Dewey, eller varför inte UDK? (Att ställa dem i någon typ av färgkoordnering kom också upp, men viftades bort som lite lagokm oproffsigt...) Trots att T letade fram SAB-klassifikations-boken från vår tid på Bibliotekshögskolan beslöt jag enväldigt att ta tag i bokorganisationen på ett mycket enkelt sätt: Skönlitteratur för sig ( i alfabetisk ordning givetvis) och fackböcker för sig. Kokböckerna hamnade i köket. Självklart hade jag inte behövt släpa med mig mina pocketböcker för givetvis hittade jag något annat spännande bland böckerna jag packade upp: Ripley Bogey av Robert McLiam Wilson. Jag läste hans Eureka street för många år sen, och gud så bra den var! Ripley Bogey är hans debut-roman, så givetvis var jag tvungen att att börja läsa den. Som tur var slapp jag släpa hem den i packningen för T var säker på att jag hade den själv hemma i min hylla, vilket hon uppmärksammat senast hon var hemma och scannade av min läsning. Vilken tur att man har en uppmärksam bibliotekarie i bekantskapskretsen! Att jag sedan bara var tvungen att slinka in på Pocketshop på Cityterminalen och utöka packningen ytterligare i alla fall är ju en helt annan historia...

Bilden på Rober McLiam Wilson från denna sida.

deckare, feelgood och politik

Av bara farten klämde jag i mig den senaste Anna Jansson-deckaren också: Först när givaren är död. Den var riktigt riktigt bra och välskriven och jag håller fast vid vad jag sagt tidigare att hennes böcker bara blir bättre och bättre. De första var helt ok, men litterärt sett inte mycket att hänga i julgranen om jag ska vara krass, men de senaste är riktigt bra. Det finns ett annat djup och en klarare skärpa i berättandet. Handlingarna är genomtänkta och karaktärerna inga lustiga figurer utan liv och blod - om man nu kan tala om "levande karaktärer" - det är ju romaner det handlar om slutänden... Nåväl. Pga en ofrivillig sjukdag mitt i värsta avslutningsstressen inför semestern läste jag klart både Jansson-deckaren och Väninnan av Eva Franchell som jag påbörjade för någon månad sedan men aldrig hade tid att läsa klart eftersom det blev kö på den. Väninnan i detta fallet är Anna Lindh, och Franchell skriver om världspolitik, UD, statsministern och livet i maktens korridorer, både i det stora och det lilla. Att Franchell i grund och botten är journalist är det ingen större tvekan om. Det är intressant och aldrig snaskigt.

Eftersom jag varit så duktig och läst ut två böcker och dessutom lämnat tillbaka dem tillät jag mig själv att ta hem två nya kandidater för sommarens läsning: Nessers Berättelse om herr Roos som jag liksom sparat lite på eftersom det är den sista i Barbarotti-serien. Dels eftersom jag blev inspirerad av Väninnan och dels för att jag väl måste erkänna att jag är en liten sucker för politikerbiografier så lånade jag även Pär Nuders biografi Stolt men inte nöjd. Knastertorrt? Tja, kanske, men man kan ju bli överraskad... Lars Danielssons I skuggan av makten var ju bra, intressant så varför skulle inte Nuder kunna göra om bedriften?

Innan jag ger mig på någon av ovanstående fynd måste jag dock läsa klart Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten, som visst är lite för romantisk, lite för genomskinlig i handlingen kanske, lite för förutsägbar och lite för pladdrig ibland, men helt underbar läsning på en soldyna på bryggan när vattnet kluckar och solen gör sköna små nya fräknar på huden.

klassifikationssystem och önskelista

Egentligen borde man väl skriva något bibliotekariskt om att Kungliga Biblioteket ska överge SAB-systemet och istället övergå till Dewey, men det är fredag, vinet ligger på kylning och en QP-meny håller så sakteliga på att förpassa mig till något slags paltkoma, så jag nöjer mig med att konstatera att jag tror det blir bra.

Med tanke på att det både snöat de senaste dagarna, samt att gradantalet utomhus har letat sig ner på nivåer under nollstrecket på termometern börjar det bli dags att fundera på årets önskelista. Vi har slutat köpa klappar i parti och minut och övergått till någon modern form av julklappsbyte vuxna emellan i vår lilla familj, men önska sig kan man ju alltid... Förutom Dennis Lehanes nya, som jag snällt hoppas på att tomten har med sig finns det en hel del annat jag skulle kunna tänka mig:

Marjaneh Bakhtiari, Kan du säga schibbolet?

Helena Henschen, Hon älskade

Carina Rydberg, Den som vässar vargars tänder

Åsa Larsson, Till dess din vrede upphör

Håkan Nesser, Berättelse om herr Roos

Curtis Sittenfeld, American Wife

Bilden från DN

Vad önskar du dig i julklapp?

Nesser avlöjar sig

I dagens pappersupplaga av Nerikes Allehanda finns en kort intervju med Håkan Nesser. Han berättar att han när Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö visas på SVT den 19/12 ska avslöja vem mördaren i boken är! Tydligen är det även en bok på gång som berättar allt om mordet: Sanningen i fallet Bertil Albertsson. Spännande!

Bilden härifrån

Nice!

Det är härligt att äntligen ha hittat en bok som gör att man längtar till att krypa ner i sängen på kvällen. Det känns som att Nesser-deckaren En helt annan historia är en sådan bok, och det var faktiskt ett bra tag sedan som jag hade en sådan i händerna. Trots det kan jag inte förstå varför jag kväll efter kväll blir hängandes framför datorn. Det resulterar bara i att jag läser i sängen till boken slår mig i huvudet någon gång framåt 23.30-tiden. Det är lite sent när man ska upp vid 6 på morgonen. Som tur är har jag en vänlig väckarklocka som väcker mig med en uppiggande kopp kaffe på sängen. Brukar slörpa i mig den lite halvliggandes med åtminstone ena ögat uppe, så går det aningen lättare att svänga benen över sängkanten ner på golvet.

På jobbet importerar jag LIBRIS-katalogposter så det står härliga till. Trots att jag i stort sett enbart sitter framför skärmen och fixar till bibliotekskatalogen går det sakta framåt. I denna takten känns det som om vi kommer kunna inviga biblioteket någon gång 2015 eller så. Inte roligt... Bara att bita ihop och ta nya tag.

Bilden lånad här.

spridda skurar

Ja, nu menar jag ju inte vädret, även om det verkligen hängt regn i luften idag... Nej, spridda skurar syftar på mitt väldigt spridda och improviserade läsande just nu. För tillfället har jag en väldigt splittrad läsning och överdriver inte om jag säger att jag har typ fem påbörjade böcker på spridda ställen i lägenheten. Suck. I perioder när det är mycket runt omkring har jag svårt att koncentrera mig på en bok. Under kvällens långdragna nattprocedur inne hos dottern satt jag en halvtimme och läste i Håkan Nessers andra Barbarottideckare, En helt annan historia, och jag tror faktiskt det var tillräckligt länge för att jag verkligen skulle komma in i den, den här gången. Om jag inte missminner mig har jag läst det första kapitlet tre gånger utan att komma någon vart. Nu ska jag verkligen försöka att inte ströläsa massa annat, utan enbart ägna mig åt Nessers fantastiska värld med sitt finurliga språk, och försöka att koppla ifrån att jag stör mig aningens lite granna på att han skriver Kymlinge när han likagärna kunde ha kallat stan för Kumla...

Tips: Nessers hemsida är trevlig, informativ, rolig och läsvärd!