konsten att täta en läcka...

Horace är bekymrad över att spelbolagen verkar ha fått nys om årets litteraturpristagare i förväg och är enligt Aftonbladet övertygad om att det finns en läcka inom Svenska Akademien. Akademiens ständige sekreterare säger till tidningen att han ska "täppa till den". Hu, det kan inte vara roligt att sitta på någon av de aderton stolarna och vänta på en uppsträckning av herr Horace. Någon sover säkert illa i natt, känner ångest över att gå till nästa möte, svettas och mår illa. Själv hävdar Horace att han skulle bryta mot Akademiens sekretessregler om han avslöjade hur han vet att det finns en läcka. Öppet läge för konspirationsteorier med andra ord. Är det månne någon som håller på att manövrera ut den ständige sekreteraren, någon som vill underminera hans ställning som den utvalde som meddelar den stora nyheten prick kl 13 på den utvalda dagen? Att någon utomstående fått reda på litteraturpristagaren i förväg känns lite som ett i-landsproblem, men själva överraskningsmomentet försvinner så klart. Horace Engdahl säger enligt Aftonbladet att "...det viktiga är att Akademin är medveten om riskerna med att hela tiden vara bevakade" och att han försöker "inskärpa det hos ledamöterna och hos medarbetarna." Herregud, det handlar knappast om Rikets säkerhet VEM som får nobelpriset i litteratur! Jag kan inte låta bli att vara lite nyfiken på vilken strategi Horace tänker använda för att täta sin läcka.

kvällens mest intressanta tv-upplevelse

Babel är ett lysande litteraturprogram och kvällens direktsändning var minsann inget undantag. Redaktionen måste ha jobbat häcken av sig under eftermiddagen för att hinna få ihop en sån bra sändning till 21.30 där nobelpristagaren presenterades och diskuterades. Fy tusan vad intressant/upplyftande/humoristiskt/spännande det var att se herrarna Guillou och Engdahl duellera och försöka briljera i repliker om den franska litteraturen. Horace såg måttligt road ut, och Guillou som emellanåt kan verka snobbig var i sammanhanget rent av folklig och nästan lite flamsig om man jämförde med Horace stiffa uppsyn. Tjo! Varför inte låta herrarna tuppfäktas lite mer i ett eget kulturprogram?

Äntligen!

.. eller kanske inte.

Eftersom det är den stora dagen D idag när Horace himself tillkännager årets nobelpristagare i litteratur så bör man väl som bokbloggare inte vara sämre än att man åtminstone uppmärksammar händelsen. Tyvärr måste jag erkänna att jag aldrig hört talas om fransmannen Jean-Marie Gustave Le Clézio som fick priset. Jag skyller på mina ytterst bristfälliga kunskaper i franska som enbart innefattar ord som moi och att kunna räkna till tre (fast inte stava räkneorden) och självklart känner jag till några franska fotbollsspelare som Zidane, Thuram, målvakten Barthez, ja till och med Platini... Franska författare är det dock sämre med. Så något klokt inlägg om denne författare och hans betydelse för världslitteraturen kan jag tyvärr inte prestera. Det direktsända tillkännagivandet kl 13 passerade i stort sett med en axelryckning innan jag grävde vidare i högen av persiska-lettiska-ryska-somaliska-kurdiska-spanska-arabiska böcker som skulle snabbkatalogiseras.

bilden härifrån

Nobelpriset!

Inser självklart att jag är hopplöst sent ute med att lägga ut nyheten om årets litteraturpristagare... Som ursäkt kan jag skylla på att jag varit på en intressant konferens i Borås. Tja, Doris Lessing, vad ska man säga. Trevligt att det för en gångs skull är någon som är hyfsat välkänd och som vi faktiskt har en del böcker av på biblioteket. Det är alltid tråkigt att inte kunna erbjuda några böcker när ivriga låntagare vill läsa nobelpristagaren. På Lekebergs bibliotek finns en hel del böcker att läsa av Doris. I skrivandets stund finns faktiskt en del av dem till och med inne.

Bilden är lånad här.