Surprise! Jag = en boknörd!

Den sista sovjetstaten...

Måste bara skriva lite, fastän det inte handlar om böcker. Björn Rosengren påstod ju i en inofficiell intervju en gång i tiden att Norge var den sista Sovjetstaten. Huruvida han har rätt eller inte kan jag inte svara på eftersom jag inte varit i Norge sedan jag var två år gammal. Den sista sovjetiska utposten i Sverige enligt min uppfatning efter kvällens äventyr tycks vara Apoteket. Nog för att svenskarna sägs vara ett köande folk som artigt står och väntar på sin tur och det är ju trevligt, (Jag har varit med om en gång att försöka stå i kö och beställa fika på en italiensk vägkrog när två busslaster italienska pensionärer trillade in. Då blev det inte direkt några svenska vackra köer!) men det känns som om Apoteket drivit detta med köande in absurdum!
Ikväll åkte jag till Apoteket på Universitetssjukhuset för att fylla på medicinförrådet. När jag kom var det drygt 10 personer före mig vilket kändes ganska överkomligt. Efter 10-15 minuter blev det min tur och jag fick komma fram till kassan för att förklara mitt ärende. Hon skrev lite på en lapp och sa att jag skulle sätta mig och vänta igen och sedan skulle mitt nummer komma upp igen, fast nu på rad nummer två på den elektroniska tavlan. Jahapp. Där satt man och väntade igen. 10-15 minuter senare får jag komma fram till en annan kassa och en annan kassörska/expedit/receptarie/apotekare som började om med mitt ärende. Jag trodde i min enfald att det kanske var för att göra iordning min medicin som jag fått sätta mig och vänta igen. Nähä, det knappades på datorn (samtidigt som hon hela tiden pratar för sig själv om vilken rad hon ska klicka på och vilken tangent hon ska trycka på). Sedan får jag äntligen min lilla påse för 1500 spänn som jag måste gå till ytterligare en kassa för att få betala. Hamnar i kö nummer tre för kvällen. För att komma ut från Apoteket på Universitetssjukhuset måste man passera en kassa där man betalar alla typer av receptfria varor samt för alla receptbelagda mediciner och har man otur som jag hade ikväll får man trots att man är färdigexpedierad trängas med de receptfria kunderna. Dessutom har de lyckas komma på ett kösystem som ingen av kunderna verkar förstå sig på: Man ska stå i en och samma kö, men för att få betala till den ensamma kassörskan/expediten/receptarien/apotekaren i mitten av kassan ska man gå varanna kund åt vänster och varannan kund åt höger. Är det inte ett fantastiskt extremt exempel på svenskt köande!!! Tyvärr verkade ingen av mina "kökamrater" för kvällen förstå sig på systemet (vilket väl på ett sätt får tolkas positivt som att de sällan är sjuka och behöver besöka Apoteket för att köpa medicin) så det var polsk riksdag i kösystemet, eller ungefär som de italienska pensionärerna på bussresa...
Jag undrar hur man på Apoteket kan tycka att man har en god service när man för att få ut medicin måste vänta i tre olika köer!? Varför kan jag inte få betala min medicin i samma kassa som jag blir expedierad i från början? Fullständigt obegripligt och inte det minsta serviceinriktat. Ännu mer absurt blir det när man lyckats komma upp i högkostnadsskyddet och får hämta ut sina piller gratis. Även när man fått sin gratispåse måste man köa för att komma ut genom kassan, trots att man inte ska betala ett öre. Jag skakar på huvudet...

Återigen...

Återigen har jag misslyckats med att läsa en bok under tidspress. Jag ska nog helt enkelt inte låna böcker på snabblån på stadsbiblioteket. Det funkar inte för mig. Så är det. I alla fall just nu. Senaste försöket var Peter Kihlgårds omtalade Kicki & Lasse, som faktiskt verkar bra och som jag kommit hyfsat bra in i, men på kvällarna är det helt enkelt enklare och mer lättillgängligt att krypa ner mellan lakanen och kolla in ett nytt avsnitt av Emmerdale. Bekväm, moi? Ska krypa tillbaka till bibblan imorgon och lämna tillbaka den olästa boken och säkert betala några kronor i böter som en helt normal låntagare. Någon gång önskar jag att någon kunde göra en undersökning på om bibliotekarier är slarvigare än genomsnittet med att lämna tillbaka sina biblioteksböcker...

läser, läser inte...

Läser inte mycket just nu, i alla fall inte mer än godnattsagor. Läser en del OM böcker, men inte själva böckerna. Har ingen läsro just nu, men den kanske kommer. Förr eller senare. Den del av bokvärlden som upptar mina tankar mest just nu är bibliotek och biblioteksfrågor. Inte så konstigt kanske, med tanke på vad jag jobbar med.

bibliotekssamarbete

Nu vidgar jag vyerna från mitt eget läsande en smula för att ta upp ett för mig angeläget ämne som jag läste om i dagens genomgång av mina bloggfavoriter.
I bästa Biblioteks 2.0-anda så börjar fler och fler regioner och län att samarbeta kring bibliotekskataloger, OPAC:s, webblösningar osv. Umeås Minabibliotek.se är ett bra exempel. Länsbiblioteket i Östergötland har börjat en genomgång och förstudie och nu är även Uppsala på G, läs mer här. Vad händer i Örebro Län? Finns det något intresse i kommunerna för att driva på ett sånt här samarbete? Som tjänstledig kommunanställd har jag inte full koll på om de här frågorna diskuteras eller diskuterats, men upplys mig gärna om det är någon som har koll på läget.

bokrea och boklån

Det här året har bokrean verkligen bara passerat mig förbi - och lika bra är kanske det eftersom jag inte hunnit läst så många av de böcker jag köpte förra året... Jag får se om jag ger mig ut och gör några fynd när det är rea på rean istället.

Idag har vi tillbringat lunch och tidig eftermiddag på biblioteket. Förutom att lämna tillbaka massa bilderböcker (Det är en stor bedrift att vi lyckades få med oss alla vi lånade förra gången!) lånade vi en stor bunt nya och jag hämtade två reserverade böcker: Den omtalade och omskrivna Kicki & Lasse av Peter Kihlgård och Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud. Tror att jag ska börja med Kihlgård eftersom det var två veckors snabblån på den. Det är verkligen fantastiskt smidigt att kunna reservera böcker i katalogen på nätet och sedan bara gå in och hämta dem. Att strosa runt och slumpleta på hyllorna har även det sin charm, men oftast vet man ju vad man vill ha. Mycket praktiskt! Att man sedan får ett sms skickat när boken finns att hämta är sådan himla bra service. Tack Örebro Stadsbibliotek!

Bilden är lånad här.

Jobbig utmaning

Så här mitt i bokreatider när tankarna är minst sagt upptagna med böcker har jag fått en jobbig utmaning från Jonatan:

Lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Man ska alltså lista låtarna samt berätta vad man förknippar dem med.

Puh... Hemma i vår familj är det liksom maken musikrecensenten / hobbybluesbandsgitarristen som står för de musikaliska inslagen och mina försök till att lägga på en bra platta i sociala sammanhang här hemma brukar raskt röstas ner eftersom ingen i bekantskapskretsen har samma smak som jag - förutom ett par få uppskattade undantag! (Ni vet vilka ni är om ni läser det här!)
Det är med viss bävan jag försöker lista lite musik. Jag får nog modifiera utmaningen till att omfatta artister och musikaliska bekännelser istället för specifika låtar. Här kommer en liten lista - utan inbördes ordning:

1. Peter Le Marc - i stort sett ALLT är bra av denna mannen som gjorde en finfin comeback efter 14 år i tystnad. Jag lyckades få biljetter till avslutningskonserten på Circus i Stockholm!!! Började lyssna på honom på gymnasiet och då var det väl mest svårmodet jag föll för... Hade till och med en av hans plattor avspelad till kassett i fel hastighet (släpigt!) som jag lyssnade på trots att det lät seft som sirap.

2. Jag har väl alltid lyssnat på musik, men aldrig varit en speciellt aktiv LP- eller CD-köpare. Den första LP-skivan jag köpte var med Susanne Alfvengren (har glömt bort vad den heter - men omslaget var vitt och så var det ett svartvit fotografi av henne på framsidan). Som tur var spelade jag över den på kassett som man ju gjorde på den tiden - annars hade jag nog spelat sönder plattan. Himla bra, men inte direkt något jag skröt över på min högstadieskola att jag lyssnade på eftersom man helst skulle lyssna på Depeche Mode eller Madonna eller något annat hippt.

3. Ytterligare ett pinsamt erkännade som jag antar att jag är vuxen nog att delge vid det här laget... är att jag slaviskt lyssnade på ett fantastiskt kassettband som jag fått av min farbror när jag var i början av mellanstadieåldern. Det var en man med mycket berättande texter och med mjuk och djup stämma som sjöng bland annat om "Lasse & Marie" och "En liten femöres kola" Nämligen svensk viscountrys superstar: Alf Robertsson. Det kanske inte direkt heller är något jag skröt med i skolan när de flesta lyssnade på Twisted Sisters och den där Jump-låten.

4. Sedan får man ju inte glömma husguden nummer ett: Ulf Lundell. Beskrivning onödig... Är väl inte direkt uppdaterad på hans senare material. Första skivan (LP) jag köpte med honom var Evangeline. Har för mig att det är ett vinrött dubbelalbum. Fantastisk!

5. Visor är nog liksom min grej och en annan artist som verkar ha fallit i glömska men som var en strålande stjärna när jag och maken träffades var Lisa Ekdahl och henner "Vem vet..." som spelades otroligt mycket på radion när vi nyss träffats. Det är nog lite vår sång - i alla fall tycker jag det. Vad maken bluesmannen anser om det är nog något helt annat...

Tjaaa, det var min fantastiska musiksmak. Jag tycker mig kunna skönja en viss röd tråd att det är många unga män med gitarrer och smäktande kärlekslåtar, djupingar med existensiella kärleksproblem, trubadurtexter med mycket känsla. Jag vet inte när det börjar bli patetiskt att svärma för gitarrgossarna, eller ens OM det blir det. Hoppas inte...