Pär Lagerkvist har varit en av mina favoritlyriker ända sedan gymnasietiden. Hans lyrik är ju knappast något man skuttar och hoppar av glädje och upprymdhet när man läser, och nu när jag läser om hans Aftonland som jag köpte på mässan så slås jag av att de flesta dikterna passar utmärkt i dödsannonser (Inte så konstigt eftersom det var hans sista diktsamling, som kom ut 1953) Kanske makabert att tycka att det är vackra dikter, men det är de! Lagerkvist är väldigt existensialistisk och det är väl därför man faller för det som tonåring. Hans Det är vackrast när det skymmer är den enda dikt som jag någonsin lärt mig utantill, inte av någon speciell anledning vad jag minns, utan mest bara för att den är så fin:
Den låter kanske otroligt dyster, men det tycker jag inte den är, snarare hoppfull.
Det är vackrast när det skymmer
all den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden
över markens hus
Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långtifrån
Allt är givet
människan som lån
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig.
Inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra - ensam utan spår.
Tjo, vad religiöst. Håller hon på att bli gammal? ;)
SvaraRaderaAllvar är bra eftersom det hjälper oss att se större saker.
Gammal? *s* Tja, existensialismen kommer krypande som en flashback från tonåren så här när man passerat 36. Vänta du bara...! Visst kan Lagerkvist kännas religiös, men på ett ifrågasättande sätt, och det handlar mer om frånvaro än närvaro, och människans egen kraft i förhållande till en påstådd Gud - analyserar Lotta i feberdimma - därav flummet... *asg*
SvaraRaderaBjuder på en till Lagerkvist, only for you:
Gissa din gåta, lillebror,
som jag vaggar i kväll under stjärnor.
Himlarna mörknar och världen är stor,
vaggan är upphängd i stjärnor.
Gissa din gåta, din och min,
och sen kan du somna så stilla
i dina vackraste drömmar in
och intet skall göra dig illa.