Under Lekebergs kulturvecka kom på torsdagskvällen turen till en författarafton på biblioteket med Kjell Eriksson som stort dragplåster. Ett femtiotal tappra läsare och andra intresserade bänkade sig i bibblan. Erikssons åttonde deckare om polisen Ann Lindell kom ut i augusti och heter Den hand som skälver. Insåg att jag läst tre av hans böcker, men missat de fyra första i serien. Skärpning! Vilken tur att de är så bra att det känns som ett rent nöje att läsa ikapp. Kvällens föreläsning handlade inte så mycket om hans deckarförfattande utan mer om hans bakgrund som "stass-grabb" i Uppsala på 1950- och 60-talen och hans första författarförsök som novellförfattare i anrika fackföreningstidningen Lantarbetaren. I samband med dessa noveller uppmärksammades hans skrivförsök av den store Ivar Lo och Kjell Eriksson berättade om deras första möte och deras relation. Intressant!
Det var också intressant att höra om Kjell Erikssons skrivteknik och hur han bygger upp sina deckare. Enligt honom själv vet han oftast inte hur boken ska sluta när han börjar, och historien växer fram efter hand. Jag tycker det låter befriande på något sätt och annorlunda, eftersom de flesta författare verkar ha en väldigt målinriktad skrivprocess med hela storyn och alla karaktärerna klara för sig när de sätter sig ner och "gör jobbet". Spännande att man med sådan improvisationsförmåga som Eriksson kan bygga så intressanta och välskrivna böcker.
Bilden lånad här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!