Det här med julkalender gick ju åt skogen... men vad fasen, nu är jag här igen och en ganska lång lästorka har förvandlats till någon typ av sträckläsning den senaste veckan. Skönt. Gott Nytt 2010 på er alla. Det kommer att bli ett speciellt år. Ser fram emot det! Mycket.
Oundvikligen har jag vänt på dygnet under den senaste tidens ledighet. I natt när jag inte kunde sova (trots sällskapet - eller kanske tack vare?) gick jag upp vid 3-tiden och satt mig i soffan och läste klart Sara Kadefors senaste bok: Borta bäst. Den var tankeväckande, rolig och tragisk på en och samma gång. Lättläst och snabbläst men ändå inte allt för lättsmält. Språk med flyt med humoristiska vändningar, rolig och fylld med humor, men med ett skratt som fastnar i halsen allt som oftast. Med andra ord: BRA.
I väntan på att nästa bok i vår bokcirkel ska dimpa ner i brevlådan så att jag kan börja på den, läste jag klart en Joyce Carol Oates bok som jag hållt på med ett tag, Den tatuerade flickan. Oates produktivitet är häpnadsväckande, men vetskapen om att det nästan finns hur många böcker som helst av denna fantastiska författarinna gör mig tryggt förvissad om att det alltid kommer att finnas något bra att läsa - om jag inte kommer på något annat. Samtidigt gör mig det lite stressad över att det kommer att bli svårt att läsa allt. Paradoxalt nog.
Efter Oates slängde jag mig över en intressant bok, Smärtpunkten om Lars Noréns teateruppsättning 7:3 som han gjorde med tre långtidsdömda fångar 1998-1999 och som avslutades med det uppmärksammade bankrånet i Kisa och de ohyggliga polismorden i Malexander. Författaren Elisabet Åsbrink kartlägger teaterprojektet. Författaren försöker förklara eventuella samband mellan teaterprojektet och de mord som skakade om Sverige på fler än ett sätt. Det som slår mig när jag läser boken är Kriminalvårdens agerande och frikostiga beviljande av permissioner, förblindade av Noréns helgonstatus som en av vår samtids mest upphöjda dramatiker. Det som också slår mig är teaterfolkets fullkomliga naivitet inför det material de arbetar med. Man kan lugnt säga att det hänt en del det senaste decenniet. Om det bara är på gott kan man självfallet diskutera, men det att Noréns projekt till viss del bidragit till de nuförtiden mer restriktiva permissionerna och det förbättrade säkerhetsarbetet känns logiskt. Det är en ytterst läsvärd bok som ställer många frågor, men som ger få svar.
Avslöjande? Jo, jag måste till min stora förvåning erkänna för mig själv att jag har blivit lite småsugen att läsa något av Björn Ranelid. Jag är chockad.
Vad har du läst under jul- och nyårshelgerna?
*gapskratt* Jaså, sugen på att läsa något av Ranelid? Jag har läst några av hans böcker, och inte alls tyckt de varit särskilt dåliga, men ju mer jag ser av honom och hör om honom desto mindre vill jag läsa något mer han skrivit... Paradox, eller hur?
SvaraRaderaJag har inte läst Kadeforsboken, men har längtat ganska mycket efter det. Alla skriver att den är så bra (och sen brukar jag skumma lite, för jag vill inte veta för mycket om den), men eftersom jag ändå väntat så här länge, så håller jag nog ut till pocketversionen.
Vad gäller JCO så har jag läst en del, men när jag tänker på att det finns så mycket hon skrivit så kommer jag mig nästan inte för att läsa något mer, för det känns nästan oöverkomligt att läsa allt (jag har upptäckt att jag är en person som alltid föreställer mig att jag ska läsa "allt" av en författare. I praktiken blir det ju kanske inte så).
Det skulle vara intressant att läsa Åsbrinks bok också. Jag har läst 7:3, och den är ju bra. Det är synd om den där "naiviteten" försvinner. Eller om det blir så att man kastar ut barnet med badvattnet, liksom.
Ja karln är minst sagt provocerande, men man blir ju nyfiken på om det går att läsa en bok av en man med den svadan.
SvaraRaderaAngående 7:3 så förstod jag det som om pjäsen i sig inte finns utgiven (men jag kan ha läst slarvigt...) utan bara i ett fåtal exemplar hos de inblandade inklusive Lars Norén, och att man inte kan ge ut det eftersom isf alla "skådespelarna" måste ge sitt klartecken som upphovsmän, och därmed få royalties för texten, men jag kan ha missuppfattat det. Men den går alltså att få tag på? *nyfiken*
Nu måste jag gå och googla... Nej, vad dum jag är, det är alla de där siffrorna som i flera år fått mig att tro att jag sett 7:3. Men nu när jag ser hela listan av vad han skrivit så är det Personkrets 3:1 jag läst (och sett en tv-version av...). Se där, vad man har gått och ljugit en massa år! (Skäms lite grann, gör jag.)
SvaraRaderaMen jag skulle gärna läsa, jag tycker om Norén. Eller det gör jag kanske inte. Men jag tycker han skriver väldigt bra, även om det är svårt att tycka om hans pjäser. (Honom person tycker jag inte något särskilt om alls, tror jag.)
Skämmas, herregud, nej, det verkar väl onödigt!? ;) Jag misstänkte att det kanske var Personkrets 3:1 du menade...
SvaraRaderaSom jag uppfattade finns inte 7:3 i tryck och endast drygt 1000 personer har sett den uppföras på scenen. Det finns också en dokumentärfilm om projektet och uppsättningen, men den har enbart visats på bio vid något enstaka tillfälle. Någon tv-sändning av den har inte godkänts av alla skådespelarna. Inte än i alla fall.