Om dygnet hade dubbelt så många timmar...

... skulle jag läsa många fler böcker, men även kanske plugga lite.

aktiviteter på tåg

Jag gillar att sova på tåg, i alla fall om jag reser på egen hand. Om jag inte sover på tåg, läser jag. SJ:s egen tidskrift Kupé är helt ok, men ganska snabbläst och räcker oftast inte hela resan (om man inte reser mellan Örebro och Kumla förstås, en sträcka som tar 12 minuter). Min vanligaste reslektyr på tåget brukar vara Sportmagasinet, men eftersom det inte är så länge sedan förra gången jag åkte tåg (Bok- och biblioteksmässan i Göteborg) hade det inte hunnit komma något nytt nummer - och att läsa om hockey-Z en gång till kändes inte jättelockande inför tre timmar på tåget till Borås. Istället hittade jag Runners World, vilket blev bra och inspirerande läsning.

På hemvägen slocknade jag innan vi hunnit utanför stadsgränsen. Hann se en skymt av mitt gamla hus när vi passerade Knalleland, men resterande stationer passerades obemärkta innan det var dags för tågbyte i Herrljunga. Här huserade en gång SJ:s sexigste tågutroparröst. I dagens ösregn med hysteriskt passerandes snabb-x2000-tåg på en ruggig perrong hade det behövts lite sexighet för att förgylla rusket, men icke.

Väl på tåget ägnade jag mig mestadels åt sms-läsning, men hann också med att läsa en av de där böckerna som ropade så på mig i början av veckan. Den ropade så högt att den inte bara fick följa med mig hem, utan även hamnade i väskan som reslektyr: Johanna Ekströms Jag ska vakna stående. Jag läser inte jätteofta lyrik, snarare alldeles för sällan. Varje gång jag kommer mig för att göra det tänker jag att jag borde göra det oftare eftersom det är ett format som tilltalar mig. Det här är Ekströms sjätte diktsamling och i baksidestexten står att hon rör vid drömmar i språkets utkanter, begär som vilar under ytan, lusten och nyfikenheten att finna baksidan av den egna tillvaron. Efter bara en genomläsning tycker jag att det handlar mycket om kroppens intuition, inre kartor, att finna sin egen väg, eller att vilja finna sin väg.

...

Jag tror på kartan under huden

den som ska läsas inifrån

...

Nej, jag ska nog inte ägna mig åt diktanalyser... men Johanna Ekströms lyrik berör mig, slår ett slag rätt in i magen, inte så det gör ont, snarare så det skaver lite, blir lite ömt och varmt, en träningsvärkskänsla som leder till något skönt så småningom.

blogg från Borås...

Efter en västsvensk sightseeing pga av SJ:s förseningar, landade jag till slut nästan tre timmar försenad i Borås på ett riktigt najs hotell. Idag har jag lyssnat på spännande föreläsningar om bland annat kulturutredningen, omvärldsanalyser, mätverktyg för bibliotek och annat matnyttigt spännande, men det mest intressanta - och det som ligger närmast min egen dagliga verksamhet - var Karin Johansson från Malmö Stadsbibliotek som berättade om ett otroligt spännande projekt: Godnattsagor inifrån. Projektet går ut på att föräldrar i som är frihetsberövade (som kriminalvården uttrycker det) läser in godnattsagor till sina barn. Projektet uppstod efter en engelsk modell, men har modifierats till en egen svensk varian. Jag kommer i skrivandets stund inte ihåg om jag berättat om det tidigare och just nu ska jag vidare på festligheter på Textilmuseet i Borås, så det får räcka för nu med en länk till bloggen som rapporterar om hur projektet fortskrider.

kan inte säga nej...

Ibland bara ropar böcker efter mig och jag kan inte säga nej. En bedjande bok bara måste få följa med mig hem, även om jag inser med förnuftet att jag aldrig kommer hinna med att bry mig om den så mycket som jag borde. Kanske räcker det att den får komma hem till mig som ett litet miljöombyte, kanske räcker det om jag tittar lite på omslaget, bläddrar lite, uppmärksammar en rad eller två. Kanske räcker det både för boken och mig. Idag fick en hel påse böcker komma hem till mig:

Johanna Ekström, Jag ska vakna stående

Silke Scheuermann, Timmen mellan hund och varg

Nils Erik Forsgård, Heartlands - anteckningar från en resa genom USA

Lotta Olsson, Den mörka stigen

Jonas Modig, Annandagar

Rainer Maria Rilke, Pilgrimsboken (jippie, med parallelltext på tyska och svenska!)

Elke Erb, Skärvor, senare

Jag packar inför konferens i Borås några dagar. Kanske får till och med några av böckerna hänga med på en tågresa dit...

(... och ja, texten på bokomslaget ska vara lite suddig...)

Torsten!

Jonatan tycker jag ska ägna mig åt musikbloggande istället för bokbloggande eftersom mina kunskaper om den nyblivne nobelpristagaren är så obefintliga. Faller till föga och presenterar en fantastisk låt med ett lika fantastiskt omaka par. Lyssna och njut!

konsten att täta en läcka...

Horace är bekymrad över att spelbolagen verkar ha fått nys om årets litteraturpristagare i förväg och är enligt Aftonbladet övertygad om att det finns en läcka inom Svenska Akademien. Akademiens ständige sekreterare säger till tidningen att han ska "täppa till den". Hu, det kan inte vara roligt att sitta på någon av de aderton stolarna och vänta på en uppsträckning av herr Horace. Någon sover säkert illa i natt, känner ångest över att gå till nästa möte, svettas och mår illa. Själv hävdar Horace att han skulle bryta mot Akademiens sekretessregler om han avslöjade hur han vet att det finns en läcka. Öppet läge för konspirationsteorier med andra ord. Är det månne någon som håller på att manövrera ut den ständige sekreteraren, någon som vill underminera hans ställning som den utvalde som meddelar den stora nyheten prick kl 13 på den utvalda dagen? Att någon utomstående fått reda på litteraturpristagaren i förväg känns lite som ett i-landsproblem, men själva överraskningsmomentet försvinner så klart. Horace Engdahl säger enligt Aftonbladet att "...det viktiga är att Akademin är medveten om riskerna med att hela tiden vara bevakade" och att han försöker "inskärpa det hos ledamöterna och hos medarbetarna." Herregud, det handlar knappast om Rikets säkerhet VEM som får nobelpriset i litteratur! Jag kan inte låta bli att vara lite nyfiken på vilken strategi Horace tänker använda för att täta sin läcka.

kvällens mest intressanta tv-upplevelse

Babel är ett lysande litteraturprogram och kvällens direktsändning var minsann inget undantag. Redaktionen måste ha jobbat häcken av sig under eftermiddagen för att hinna få ihop en sån bra sändning till 21.30 där nobelpristagaren presenterades och diskuterades. Fy tusan vad intressant/upplyftande/humoristiskt/spännande det var att se herrarna Guillou och Engdahl duellera och försöka briljera i repliker om den franska litteraturen. Horace såg måttligt road ut, och Guillou som emellanåt kan verka snobbig var i sammanhanget rent av folklig och nästan lite flamsig om man jämförde med Horace stiffa uppsyn. Tjo! Varför inte låta herrarna tuppfäktas lite mer i ett eget kulturprogram?