kan inte säga nej...

Ibland bara ropar böcker efter mig och jag kan inte säga nej. En bedjande bok bara måste få följa med mig hem, även om jag inser med förnuftet att jag aldrig kommer hinna med att bry mig om den så mycket som jag borde. Kanske räcker det att den får komma hem till mig som ett litet miljöombyte, kanske räcker det om jag tittar lite på omslaget, bläddrar lite, uppmärksammar en rad eller två. Kanske räcker det både för boken och mig. Idag fick en hel påse böcker komma hem till mig:

Johanna Ekström, Jag ska vakna stående

Silke Scheuermann, Timmen mellan hund och varg

Nils Erik Forsgård, Heartlands - anteckningar från en resa genom USA

Lotta Olsson, Den mörka stigen

Jonas Modig, Annandagar

Rainer Maria Rilke, Pilgrimsboken (jippie, med parallelltext på tyska och svenska!)

Elke Erb, Skärvor, senare

Jag packar inför konferens i Borås några dagar. Kanske får till och med några av böckerna hänga med på en tågresa dit...

(... och ja, texten på bokomslaget ska vara lite suddig...)

back on track...

Har legat däckad i feber några dagar, så bloggen har inte blivit uppdaterad som den borde. Tyvärr har jag inte orkat läsa riktigt så mycket som jag hoppats på heller, men två titlar till kan jag tillföra läslistan trots allt: Den danska romanen Rödby - Puttgarden av författaren Helle Helle (originellt namn :) och Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Den senare hade jag stora förväntningar på som även infriades. En mycket vacker och stämningsfull roman, fylld av skog och natur, glädje och sorg. Författaren är svenska men bor sedan många år i Nya Zeeland och har skrivit romanen på engelska och sedan fått den översatt till svenska. Tydligen har den slagit försäljningsrekord down under. Det måste vara väldigt exotiskt att läsa om om smultrontuvor i Dalaskogarna, midsommarfirande och snöglopp i mars. En mycket bra roman, finstämt sammanvävd med väl valda citat ur svensk lyrik som inleder varje kapitel.

Den danska färjeromanen var jag mest nyfiken på eftersom jag själv åkt färjan mellan Danmark och Tyskland ett antal gånger, men den var mest sorglig. Det var svårt att finna någon större sympati för karaktärerna trots att de kämpade och slet med sina liv. En ganska trist, men dock färgstark roman. Mitt intryck av den kan dock bero mitt febertillstånd när jag läste den, så det ska nog tas med en nypa salt.