Positiv överraskning

Jag har alltid trott att jag inte skulle tycka om någon av Anders Paulruds romaner, men till min förvåning har jag precis upptäckt att jag tyckte Som vi älskade varandra var riktigt bra. Den påminner mig lite grann om den melankoliska tonen i Jens Christan Gröndahls roman Röda Händer som jag skrev så här om i bloggen när jag läst den.

Häromveckan fick jag ett trevligt mejl från bokcirklar.se om att jag vunnit ett bokpaket eftersom jag varit med och röstat på förra årets bästa böcker. Väl hemma med paketet upptäcker jag att en av böckerna i kuvertet är Paulruds sista roman: Fjärilen i min hjärna. Att säga att jag ser fram emot att läsa den känns som en aningen morbid tanke att dela med sig av, men jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det annars.

För övrigt finns en hel del böcker i min att-läsa-hög just nu. Kände att jag var nyfiken på topp nummer ett boken som lånas mest på jobbet nu: Svensk Maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson så jag släpade hem den i fredags. Intressant, men ingen direkt fängslande läsning (nej, jag menar det inte ironiskt...). Känns lite som att läsa telefonkatalogen och finner inte direkt någon nerv i språket. Det kanske blir bättre, annars lägger jag nog ner snart.

Sedan skickade jag man och barn att hämta danska Helle Helles nya roman: Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man. Titeln känns ganska lovande... Hennes förra roman Rödby Puttgarden fick ju fantastiskt kritik och var riktigt läsvärd. Så här skrev jag om den på bloggen för snart ett år sedan. Mina intryck var väl inte direkt översvallande just då, men när den har fått sjunka in en del gillar jag den mer och mer. Ska bli spännande att se vad jag tycker om den nya.

För att ytterligare späda på intrycken av mina något splittrade läsvanor måste jag erkänna att jag även börjat på en gå-och-lägga-sig-roman som är lite lagom komplicerad för att jag ska fixa ett kapitel eller två när jag egentligenborde släcka lampan. Det är Iselin Hermanns Träd sår sig själva som är lite så där lagom bra. Hennes debutroman Prioritaire var en fantastisk läsupplevelse om en passionerad brevväxling. Det verkar vara svårt att nå upp till den nivån igen...

Bilden hämtad från Adlibris

back on track...

Har legat däckad i feber några dagar, så bloggen har inte blivit uppdaterad som den borde. Tyvärr har jag inte orkat läsa riktigt så mycket som jag hoppats på heller, men två titlar till kan jag tillföra läslistan trots allt: Den danska romanen Rödby - Puttgarden av författaren Helle Helle (originellt namn :) och Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Den senare hade jag stora förväntningar på som även infriades. En mycket vacker och stämningsfull roman, fylld av skog och natur, glädje och sorg. Författaren är svenska men bor sedan många år i Nya Zeeland och har skrivit romanen på engelska och sedan fått den översatt till svenska. Tydligen har den slagit försäljningsrekord down under. Det måste vara väldigt exotiskt att läsa om om smultrontuvor i Dalaskogarna, midsommarfirande och snöglopp i mars. En mycket bra roman, finstämt sammanvävd med väl valda citat ur svensk lyrik som inleder varje kapitel.

Den danska färjeromanen var jag mest nyfiken på eftersom jag själv åkt färjan mellan Danmark och Tyskland ett antal gånger, men den var mest sorglig. Det var svårt att finna någon större sympati för karaktärerna trots att de kämpade och slet med sina liv. En ganska trist, men dock färgstark roman. Mitt intryck av den kan dock bero mitt febertillstånd när jag läste den, så det ska nog tas med en nypa salt.