Fördelar och nackdelar

Idag har jag varit i Stockholm å tjänstens vägnar. Det blev ett bra och givande möte som jag hoppas kommer leda till många fler bra och givande möten. Tåget till huvudstaden gick snabbt och smidigt, X2000 från Hallsberg. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag var förutseende att köpa kaffe, fralla, juice och DN på Örebro C, för flashiga snabba tåget från Hallsberg hade ingen servering. Nada. På väg hem blev vi ståendes i Dingtuna utanför Västerås. Läääänge. Signalfel och ett annat havererat tåg framför oss på spåret. Nackdelen var att det tog nästan en och halv timme längre att ta sig hem. Fördelen var att jag hade gott om tid att läsa en riktigt bra bok!

aktiviteter på tåg

Jag gillar att sova på tåg, i alla fall om jag reser på egen hand. Om jag inte sover på tåg, läser jag. SJ:s egen tidskrift Kupé är helt ok, men ganska snabbläst och räcker oftast inte hela resan (om man inte reser mellan Örebro och Kumla förstås, en sträcka som tar 12 minuter). Min vanligaste reslektyr på tåget brukar vara Sportmagasinet, men eftersom det inte är så länge sedan förra gången jag åkte tåg (Bok- och biblioteksmässan i Göteborg) hade det inte hunnit komma något nytt nummer - och att läsa om hockey-Z en gång till kändes inte jättelockande inför tre timmar på tåget till Borås. Istället hittade jag Runners World, vilket blev bra och inspirerande läsning.

På hemvägen slocknade jag innan vi hunnit utanför stadsgränsen. Hann se en skymt av mitt gamla hus när vi passerade Knalleland, men resterande stationer passerades obemärkta innan det var dags för tågbyte i Herrljunga. Här huserade en gång SJ:s sexigste tågutroparröst. I dagens ösregn med hysteriskt passerandes snabb-x2000-tåg på en ruggig perrong hade det behövts lite sexighet för att förgylla rusket, men icke.

Väl på tåget ägnade jag mig mestadels åt sms-läsning, men hann också med att läsa en av de där böckerna som ropade så på mig i början av veckan. Den ropade så högt att den inte bara fick följa med mig hem, utan även hamnade i väskan som reslektyr: Johanna Ekströms Jag ska vakna stående. Jag läser inte jätteofta lyrik, snarare alldeles för sällan. Varje gång jag kommer mig för att göra det tänker jag att jag borde göra det oftare eftersom det är ett format som tilltalar mig. Det här är Ekströms sjätte diktsamling och i baksidestexten står att hon rör vid drömmar i språkets utkanter, begär som vilar under ytan, lusten och nyfikenheten att finna baksidan av den egna tillvaron. Efter bara en genomläsning tycker jag att det handlar mycket om kroppens intuition, inre kartor, att finna sin egen väg, eller att vilja finna sin väg.

...

Jag tror på kartan under huden

den som ska läsas inifrån

...

Nej, jag ska nog inte ägna mig åt diktanalyser... men Johanna Ekströms lyrik berör mig, slår ett slag rätt in i magen, inte så det gör ont, snarare så det skaver lite, blir lite ömt och varmt, en träningsvärkskänsla som leder till något skönt så småningom.

ich bin zurück

Nu är jag hemma igen efter en minisemester i Tyskland. Sköna dagar i Schleswig-Holstein i den lilla orten Westerhorn närmare bestämt. Här finns det fler kor än människor och fler flugor än kor... så det är inte direkt som hemma i stan. Det är fascinerande att det bara tar en timme att flyga från Skavsta till Lübeck och att det dessutom inte kostar skjortan. Vågade inte köpa allt för många tyska böcker med tanke på att väskan vägde nog ändå av alla Omas presenter och Ryanair är ju lite petiga med det där med övervikten...
På väg ner läste jag ytterligare en Jens Christian Gröndahl, Hjärtslag. Alltså, den mannen kan skriva böcker! Väl hemma igår tvingade jag på den stackars barnvakten mitt utlästa exemplar, men först efter att ha skrivit ner detta citat som är Gröndahl i ett nötskal:

"Kanske berättar man sin historia därför att man är på väg att lägga den bakom sig. Kanske sätter man sig i rörelse utan att veta om det. Medan man berättar förstår man att historien är det förflutna, att framtiden redan har börjat, och att livet fortsätter med en medan man ser tillbaka"