Tomhet

Jahapp, så var de då färdiglästa, Stieg Larsson-deckarna. Att börja läsa något efter detta är svårt... Kjell Erikssons senaste Den hand som skälver har legat till sig länge nog på sängbordet så uppfylld av läslust tog jag mig an den. Jag tycker mycket om Erikssons böcker - och så också denna, men att läsa den här efter Stieg Larssons Milleniumtrilogi känns som att dricka alkoholfria paraplydrinkar i badkaret istället för att riktigt drinkar vid poolkanten i ett varmt land borta i solen någonstans. Helt okej, men ingen större upplevelse. Jag har nog drabbats av någon posttraumatisk läsupplevelse som det kommer ta ett tag att återhämta sig ifrån.