gott och blandat

Multiskilled woman som man är *blink blink* kollar jag andra semifinalen på melodifestivalen med ena ögat, recensionsresearchar en aning med andra ögat, småchattar lite på facebook samtidigt som jag bloggar. Oj oj. Äntligen känns det som om jag kommit igång lite med läsningen igen och har till och med lyckats slutföra några läsprojekt. Nu gäller det bara att inte förta sig och börja släpa hem en massa godingar som jag inte hinner ägna någon uppmärksamhet. Idag gjorde jag dock ett litet undantag eftersom jag antar att det var meningen att just denna boken skulle följa med mig hem. Den trillade nämligen ut ur en bokhög som jag travat upp på skrivbordet, vilket fick mig att tro att det nog var meningen att den skulle med hem. Det var bara att låna ut den och stoppa ner den i väskan: Skynda att älska av Alex Schulman. Man kan tycka vad man vill om Schulman, hans fd bloggande och hans rykte som riksmobbare, men den här boken är intressant och det som skrivits om den har fått mig nyfiken.

bokkrönikan

Här hittade jag till slut Ulrika Milles bokkrönika i lördagens pappers-DN, som jag letade efter i helgen.

SATC - Sex and the City

Jag har lyckats fastna i en dvd-box med alla SATC-avsnitten. Ja, inte bokstavligen såklart, men dvd-spelaren i datorn går varm med avsnitt på avsnitt av Carrie, Miranda, Charlottes och Samanthas öden och äventyr på Manhattan. Jag har aldrig varit något superfan, men lite lagom light-fan och tror mig ha sett de flesta avsnitten när de gått på diverse olika tv-kanaler. Nu när jag tittar på de första säsongerna slår det mig hur tidens tand verkligen har satt spår (och nu menar jag inte bara modet och kläderna). Detta utspelar sig alltså FÖRE mobiltelefonernas tid! Carrie måste till exempel ringa hem från en telefonautomat för att att lyssna av sin svarare om mr Big hört av sig. Telefonautomat! Var och när såg du en sådan senast? Finns de överhuvudtaget kvar? Och jag kan inte låta bli att undra om en Carrie av idag verkligen haft en spalt/kolumn i en dagstidning när hon kunnat ha en blogg?

Marilyn French

890702 står det i mitt exemplar av Marilyn Frenchs Kvinnorummet. Följt av mitt namn, adress och telefonnummer prydligt präntat på insidan av pärmen. I april (900405) året efter har jag tydligen köpt och läst Sin mors dotter. Likadant här noggrant märkt med förnamn och efternamn. Jag har ett minne av att jag till och med gjorde understrykningar i texten eftersom jag tyckte att det var så mycket bra som stod, men idag när jag bläddrar i böckerna hittar jag inget. Antagligen minns jag galet eller också har markeringarna på sidorna bleknat. Eller också var det någon annan bok jag läste och tyckte så oerhört bra om att jag var tvungen att lämna spår. 1989 var jag 17 år och gick på gymnasiet och tyckte nog att jag hade hyfsat koll på läget. Tjugo år senare inser jag att man nog aldrig får fullständigt grepp om tillvaron och att den verkligen inte är lika svart eller vit som man är övertygad om i sjuttonårsåldern. Nästan så att man drar lite på munnen åt det. Lika mycket som jag log när jag läste gamla dagböcker från tiden när 1980-tal blev 90-tal och som jag hittade i en kartong i källaren när jag flyttade.

I DN läser jag om French som dog i veckan som gick, och sedan tittar jag på Ulrika Kärnborg på webb-tv. Likaså Nina Björk skriver om French och om sin egen läsning av Kvinnorummet: "Själv läste jag den när jag var så ung att jag knappt kunde kallas kvinna och än mindre veta något om en instängd hemmafrutillvaro.
Ändå visste jag att jag hade nåtts av ett viktigt budskap om orättvisor och framtida hot, mot mig, mot alla kvinnor..." Just precis, vill jag instämma!

Ulrika Milles har i dagens pappers-DN skrivit en bokkrönika om Marilyn French som jag tyvärr trots idogt letadande inte hittar på webb-DN. Hon skriver bland annat: "Det var lätt att identifiera sig med Marilyn Frenchs kvinnor som tonåring, de skulle bryta upp och skapa nytt, se varandra istället för män, sluta behaga! uppmanar de, de visste hur skakigt det var." Kanske är det just så. Helt enkelt.

Även Nina Lekander i Expressen minns Marilyn French och både det personliga och politiska hon skrev om i sina skönlitterära verk, men vill även lyfta fram böcker som Bortom makten. Om kvinnor, män och moral.

Jag, en notorisk återfallsförbrytare

Det här går inte. Jag måste sluta. Trots övertidsvarningar lyckas jag inte sköta mig. Finns det behandlingsprogram för såna som jag? Eller är det en sån som jag som får kommunens ekonomi att inte gå under helt och hållet. Många bäckar små liksom...

(Men om någon på Örebro Stadsbibliotek läser det här, så vill jag bara informera om att jag lägger dem i låddan tidigt imorgon bitti.)

Bilden lånad här

Mare Kandre

Jag ligger hemma med snorig näsa, kliande öron och hals, lite lätt feber och tycker allmänt synd om mig själv. Trots allt är jag inte tillräckligt sjuk för att slippa rastlösheten som kommer som ett brev på posten (i dagens värld - som ett brev att hämta ut på Ica-posten...) så fort jag egentligen bara borde ligga ner och vila. Lyckades i alla fall lägga mig ner en stund och surfade in på SVT-play, hittade avsnittet av K-special som jag missade i fredags: Dokumentären om Mare Kandre. Missa inte den för allt i världen! Man blir minst sagt sugen på att läsa Kandre igen. Jag minns att jag någon gång i slutet av tonåren försökte läsa Bübins unge, men jag tror inte jag hade så värst stor behållning av den. Då. K-special visade i alla fall en ytterst välgjord dokumentär (tack Sveriges Television!) om en mycket speciell författarröst som tystnade alldeles för tidigt.

fortfarande

Jag har inte slutat läsa bara för att jag inte bloggar så värst mycket nu för tiden. Jag kan heller inte påstå att jag läser mycket, men jag läser. Lite. Tiden tycks aldrig riktigt räcka till och huvudet är inte alltid kvar i boken jag har för ögonen, men jag läser. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Mer eller mindre. Just nu bara lite mindre än vanligt. Det är ju vår. Både ute och inne...