Jag slog slag i saken (Säger man verkligen så...?) och började med min sommarläsningshög som jag hittat i min egen bokhylla. Började med Brunners Passionata. Har kommit halvvägs och kan inte bestämma mig för om den är bra eller inte. Boken är på samma gång spretig som den är på något sätt koncentrerad. Massa udda karaktärer med udda konstruerade namn som gör att det känns som ett litet spektakel, men ändå på något konstigt sätt är det vackert, sensuellt och det som verkar enkelt är i själva verkat ganska komplext. Ja, Passionata är lika knepig som min beskrivning, men jag kan ändå inte tycka illa om den och sluta. Komplext med andra ord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!