måste bara...

Jag är helt kär i Stefan Anderssons nya skiva och trots att detta inte är någon musikblogg (inte ens i närheten...) måste jag bara lägga ut en av hans texter (trots att man väl inte får - men det s.k.i.t.e.r. jag i...) Gud så bra han är:

Du kan döma mig för lagar jag bröt mot

i ditt fosterlands namn

och du kan hindra mig att träffa mina kära

och krossa närhetens band

jag vet du kan jag vet du kan

och du kan fänglsa mig och släcka alla ljusen

när du låser min cell

och du kan hota med att piska mina lemmar

var morgon och kväll

jag vet du kan jag vet du kan

med du alla tankar som jag tänker

och de känslor som jag känner

och de stunder när jag njuter

kan du aldrig ta ifrån mig

och när solen står på din himmel

du hör fåglar sjunga i vinden

ja då lever jag på minnen

de kan du aldrig ta ifrån mig

och du kan smida mig tunga bojor

till smärta och sorg

och du kan tvinga mig att bära tunga stenar

för att bygga din borg

jag vet du kan jag vet du kan

och du kan plocka av mig alla kläder

och säga att jag är ingenting värd

och du kan peka på borggårdsgalgen

hota med rep eller svärd

jag vet du kan jag vet du kan

men du alla tankar som jag tänker

och de känslor som jag känner

och de stunder som jag njuter

kan du aldrig ta ifrån mig

och när solen står på din himmel

du hör fåglar sjunga i vinden

ja då lever jag på minnen

de kan du aldrig ta ifrån mig

Hela skivan är en samling historiska betraktelser med Carlstens fästning som tema och Stefan Andersson själv skriver att han med egna funderingar försökt ge liv åt murar och människor i en tid för länge sedan, något han lyckas ypperligt med. Denna CD kommer snurra många varv i min spelare...

Bilden hämtad här. (samma som skivomslaget)