Coelho

Nu ger jag upp Coelho...
Tyckte jag försökte läsa med "öppna" ögon och sinnen, men fy tusan vad trist och segt. Tänker ägna mig åt Lundells Vädermannen som jag hämtade på bibblan häromdagen istället, och så klart sommarfavoriten Jens Christian Gröndahls Indiansommar, som också ligger bredvid sängen och väntar på sin tur. Livet är för kort för att slösas på trista historier av pretantiösa författare.

Nja...

Efter att ha läst knappt hälften av Lundells Tårpilen inser jag att det inte är ett dugg intressant att läsa om en stackars alkoholiserad rock´n´roll-författare med ålderskomplex och relationsproblem. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var jag tyckte var bra med den förut, men det är som sagt en hel del år sedan jag läste den sist. Men, jag är inte den som är den, så är en bok inte tillräckligt intressant tänker jag inte plåga mig med den, så Tårpilen har åkt in i bokhyllan igen.
Före dagens besök på biblioteket hade jag som vanligt lovat mig själv att inte komma hem med annat än barnens val av böcker, men väl där kunde jag inte motstå frestelsen att bara gå och kika lite. Eftersom Brunner kändes som ett bra läsval letade jag upp Kocksgatan, fortsatte sedan till Paul Auster och valde Dårskaper i Brooklyn. Sedan råkade jag hitta Kristian Petris Nattboken också... Och jag som inte skulle låna något. Som vanligt med andra ord.

nästa i högen...

Passionata utvecklade sig till något thrilleraktigt mot slutet av historien - och det var verkligen ingen nackdel, utan lyfte hela berättelsen ett par snäpp. Helt ok läsupplevelse om än smått absurd emellanåt.

Eftersom jag haft turen att få en ledig eftermiddag med enbart mig själv som sällskap fortsätter jag i min läshög och tar itu med Ulf Lundells Tårpilen. Enligt borecension.se:s beskrivning är det väl ingen upplyftande historia direkt, men jag vill minnas att jag tyckte om den sist jag läste den - men det var ju några år sedan.