REA och leverans med förhinder

Idag kom bokreaböckerna jag beställt till jobbet. Snabbt som attans alltså och levererade precis på bokreapremiären trots att det var ett par kartonger.

De få böcker jag beställde till mig själv privat från Bokus har jag ännu inte sett röken av... får väl se om de dyker upp, och framför allt när. Senast jag beställde en bok fick jag samtal från Postens (finns posten fortfarande?) företagscentrum om att vår brevbärare blivit bestulen på post och att tjyvarna främst varit intresserade av paket och större försändelser. Busen/busarna var dock inte så sugen på att läsa boken jag beställt, som hittats på en bakgård en bit från vår adress, varpå den levererades ett par dagar för sent i uppbruten kartong. Där fick man för att man för en gångs skull inte valde fraktfritt...

BOKREA & BOKCIRKEL

Den här bloggen för en tynande tillvaro, men nerläggning känns inte aktuell, kanske en paus. Vem vet... Här kommer motsägelsefullt nog ett färskt inlägg.

Det är väldigt kul att bokcirkla - något som jag rekommenderar starkt för den som inte provat än! Inte bara får man tillfälle att läsa bra böcker man kanske inte skulle ha valt på egen hand, utan även möjlighet att träffas och äta en bit mat, diskutera ditten och datten och såklart boken och läsupplevelsen. Månadens bokcirkelbok är Murakamis, Norwegian wood. Till skillnad från förra månadens stolpskott Hjärtdjur av Herta Müller har japanens bok en handling man som läsare kastas direkt in i. Den något vemodiga tonen i texten får mig osökt att tänka på en av mina favoritförfattare, Jens Christian Gröndahl. Kul!

I år är jag för lat och oinspirerad för att gå på Bokrean IRL, så jag skickade jag in en beställning till Bokus. Förutom några barnböcker blev det ett gäng kokböcker, bland annat Per Morbergs senaste och en vacker brödbok, Bröd för alla sinnen. (Det passar bra med tanke på ett nytt surdegsprojekt som står till sig i mitt kök just nu...) Den enda romanen som slank ner i inköpskorgen blev Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is.

Flickvännerna!

I höstas blev jag sugen på att testa på att bokcirkla lite och skickade ut en efterlysning på Facebook. Ett gäng vänner och bekanta anmälde intresse och vi bestämde bok och datum. Första träffen blev hemma hos mig och vi hade tills dess läst Karolina Ramqvists omtalade bok Flickvännen. (Titeln fick även ge namn på vår cirkel som nu går under namnet Flickvännerna).Det blev en trevlig kväll med bra och givande diskussioner. Till träff nummer två som ägde rum igår kväll hemma hos Anna, hade vi satt ribban högt och gett oss i kast med nobelpristagaren Herta Müllers bok Hjärtdjur. Endast 2/5 av deltagarna hade tagit sig igenom Müllers bok - som jag skulle vilja kalla för en lyrisk roman. 1/5 av deltagarna fick däremot guldstjärna eftersom hon läst boken hela två gånger. Det berodde inte till största delen på att hon tyckte den var extremt bra, utan mer att hon blev sittande på ett stillastående tåg utan annan bok att tillgå... Jag intalar mig själv att jag numera i alla fall gett mig själv ett litet smakprov på Hertas författarskap och väljer att inte tycka att vi tog oss vatten över huvudet, utan: Nu kan det bara bli bättre!

Intressant artikel!

Läsning – en definitionsfråga - DN.se

Meinhof

Jag håller på att läsa en biografi om terroristen Ulrike Meinhof. Politiska biografier har alltid intresserat mig, men än så länge har det mest blivit svenska (s)politikers ord och liv som jag tagit mig igenom. Vet egentligen inte varför, det har bara blivit så. I somras läste jag halva Speer-biografien av Gitta Sereny. Den är ju fanatastiskt bra, och jag kan egentligen inte varken förklara eller förstå varför jag inte läste klart den. Det får jag ta tag i!

Meihof-boken är intressant, skriven av Jutta Ditfurth (läs om henne här eller här) som verkar ha lagt ner ett stort arbete på källor och research. Det blir till att parallelläsa en del, för Bokus behagade levera boken till nästa bokcirkelsträff. Det ska också bli intressant läsning...

Längtan!

Jag läste precis ikapp en aning på Lilla O:s blogg och fann till min stora glädje en nyhet att se fram emot! 1:a april i vår släpps en ny bok av Jens Christian Grøndahl: Fyra dagar i mars. Denne dansk är en av mina absoluta favoritförfattare, så man kan lugnt säga att jag tänker markera datumet i kalendern. Tack Lilla O för tipset!

back in business och ett avslöjande

Det här med julkalender gick ju åt skogen... men vad fasen, nu är jag här igen och en ganska lång lästorka har förvandlats till någon typ av sträckläsning den senaste veckan. Skönt. Gott Nytt 2010 på er alla. Det kommer att bli ett speciellt år. Ser fram emot det! Mycket.

Oundvikligen har jag vänt på dygnet under den senaste tidens ledighet. I natt när jag inte kunde sova (trots sällskapet - eller kanske tack vare?) gick jag upp vid 3-tiden och satt mig i soffan och läste klart Sara Kadefors senaste bok: Borta bäst. Den var tankeväckande, rolig och tragisk på en och samma gång. Lättläst och snabbläst men ändå inte allt för lättsmält. Språk med flyt med humoristiska vändningar, rolig och fylld med humor, men med ett skratt som fastnar i halsen allt som oftast. Med andra ord: BRA.

I väntan på att nästa bok i vår bokcirkel ska dimpa ner i brevlådan så att jag kan börja på den, läste jag klart en Joyce Carol Oates bok som jag hållt på med ett tag, Den tatuerade flickan. Oates produktivitet är häpnadsväckande, men vetskapen om att det nästan finns hur många böcker som helst av denna fantastiska författarinna gör mig tryggt förvissad om att det alltid kommer att finnas något bra att läsa - om jag inte kommer på något annat. Samtidigt gör mig det lite stressad över att det kommer att bli svårt att läsa allt. Paradoxalt nog.

Efter Oates slängde jag mig över en intressant bok, Smärtpunkten om Lars Noréns teateruppsättning 7:3 som han gjorde med tre långtidsdömda fångar 1998-1999 och som avslutades med det uppmärksammade bankrånet i Kisa och de ohyggliga polismorden i Malexander. Författaren Elisabet Åsbrink kartlägger teaterprojektet. Författaren försöker förklara eventuella samband mellan teaterprojektet och de mord som skakade om Sverige på fler än ett sätt. Det som slår mig när jag läser boken är Kriminalvårdens agerande och frikostiga beviljande av permissioner, förblindade av Noréns helgonstatus som en av vår samtids mest upphöjda dramatiker. Det som också slår mig är teaterfolkets fullkomliga naivitet inför det material de arbetar med. Man kan lugnt säga att det hänt en del det senaste decenniet. Om det bara är på gott kan man självfallet diskutera, men det att Noréns projekt till viss del bidragit till de nuförtiden mer restriktiva permissionerna och det förbättrade säkerhetsarbetet känns logiskt. Det är en ytterst läsvärd bok som ställer många frågor, men som ger få svar.

Avslöjande? Jo, jag måste till min stora förvåning erkänna för mig själv att jag har blivit lite småsugen att läsa något av Björn Ranelid. Jag är chockad.

Vad har du läst under jul- och nyårshelgerna?