Nerikes Allehandas bokbloggare Petra Jansson skriver i
bloggen om en DN-
krönika som kritikern/journalisten(?) Malin Ullman skrivit:
Sluta dalta med bästsäljarna! Jansson skriver:
Jag är ganska trött på att "bra" litteratur ska få stå i skuggan av den "dåliga". Och som Malin säger, det kanske är dags för litteraturkritikerna att visa vilka snobbar de är, säga ifrån, säga: vi har inget utrymme för lönsamma och dåliga böcker.Här uppstår ju ett ganska intressant resonemang (med största sannolikhet varken för första eller sista gången). VAD är bra litteratur, och, VEM har rätt att bedöma det? Är en bok per automatik dålig bara för att den säljer mycket? Finns det någon oskriven lag som säger att litteratur blir dålig för att många, den stora massan, läser den och tycker om den? Jag tolkar både Jansson och Ullman som att det
verkligen är skillnad på litteratur och litteratur (om de ens vill kalla det Liza Marklund, Johanne Hildebrand, Kajsa Ingemarsson m fl skriver för litteratur överhuvudtaget).
Men, finns det inte ett visst värde i
ATT folk läser böcker, istället för att hänga upp sig på
VAD folk läser. En kritikers roll är givetvis att bedöma (företrädesvis utifrån subjektiva värderingar) litteratur - precis på samma sätt som en musikkritiker bedömer olika artisters/konstnärers musikaliska verk, men är det verkligen så enkelt som att försäljningssiffrorna styr vad som är god eller dålig smak? Är Winnerbäck simpel och dålig att lyssna på bara för att han säljer bra (eller laddas ner mycket...)? Blir man en finare och bättre människa om man läser
rätt böcker och lyssnar på
rätt musik? Är det finare att köpa en bok på en liten bokhandel än att köpa den på Statoil?
